Djäkneparkens idrottshall
Vi lånade lite himmel
När marken tar slut får man tänka i höjd. I Djäkneparken i Norrköping ritade vi en idrottshall för en plats som redan är full av aktivitet. Vi tänkte: fler ytor, en bättre skolgård och en hållpunkt i staden. Inte ett objekt i park även om det råkar vara just ett objekt i park.
Mitt i den grönskande stadsparken hittar du Djäkneparksskolan. Här parerar barnen skoj, lektioner och vila under dagen. Och här ska den nya idrottshallen ligga. Redan i tävlingsskedet var vår ambition att byggnaden skulle kännas som ett självklart inslag på skolgården.
Det handlade inte bara om att tillföra en ny funktion. Lika viktigt var att bygga vidare på den redan livfulla platsen. Hitta kloka sätt att skapa nya förutsättningar för lek och rörelse. Byggnaden skulle rama in gaturummet, bli en del av stadsbilden och göra området mer användbart fler timmar om dygnet.
— Det fanns en tydlig idé om att idrottshallen skulle bli en naturlig del av sin omgivning. Inte ett objekt i parken, utan något som hör dit, berättar Joao Pereira, ansvarig arkitekt och kontorschef på Tengbom i Linköping
Tävlingsidén
I tävlingsförslaget formulerade vi idén: en byggnad i trä med sporthall, läktare och en aktiv takpark som gav tillbaka yta till staden. Efter vinsten tog arbetet vid och idén utvecklades vidare.
Programmet anpassades till skolans konkreta behov. Konstruktionen justerades. Tillsammans med beställaren och stadsarkitekten finlirade vi på gestaltningen.
— Efter tävlingen börjar arbetet på riktigt. Då ska idéerna fungera i praktiken och hålla hela vägen till byggd verklighet.
Jonatan Svensson, arkitekt
En markant förändring kan ses i fasaden. Bågarna öppnar sig nu utåt i stället för att avsluta nedåt. Det gör att byggnaden får ett lugnare möte med gatan och starkare koppling till husen intill. I vårt tävlingsförslag såg vi trästomme. I det fortsatta arbetet ersattes den av betong – en förändring som växte fram i mötet mellan budget, teknik och genomförbarhet.
— Men flera grundtankar lever kvar: hur byggnaden möter marken, hur fasaden filtrerar ljus och hur huset relaterar till parkens gröna rum, förklarar Jonatan.
Även innehållet förändrades. Från en större sporthall med läktare renodlades idrottshallen för skolans behov. Det påverkade både skala och användning.
— Det är i det här skedet projektet verkligen landar. Vi behöver vara lyhörda för platsen, de ekonomiska ramarna och hur byggnaden faktiskt kommer att användas i vardagen. Samtidigt får vi inte låsa in oss i dagens lösningar – hur vi använder våra byggnader idag kommer inte att se likadant ut om 15 år, berättar Joao Pereira.
Håll fast vid det som bär
I varje skede ställer man sig som arkitekt frågorna: vad är viktigast här och hur landar vi i en kollektiv lösning? För oss handlade det om att hålla fast vid det som bär uppdraget – relationen till platsen, rörelsen genom byggnaden och kopplingen mellan inne och ute.
— Takparken är ett bra exempel. Den skapar nya friytor i en tät stadsmiljö och ser till att byggnaden inte bara tar mark i anspråk utan också ger tillbaka, säger Jonatan.
På samma gång blir hallen lite som kronan på verket. Den ramar in, orienterar och gör området mer aktivt.
Livet på taket
Under dagen rör sig eleverna mellan skolgården och hallen. Under lektionstid fylls hallen av studsande bollar och hög puls. Vi hoppas också att några elever hänger kvar en stund efter undervisningen – kanske i uppehållsytorna ut mot gatan.
Ovanpå taket finns en egen värld med löpslinga, lekytor och ytor att umgås på. En perfekt mellan-lektionerna-oas.
Invändigt stärker materialen och strukturen upplevelsen. Träet lämnar ifrån sig en varm och tydlig inramning till aktiviteten medan de stora fria ytorna gör det lätt att anpassa hallen efter aktivitet.
Värdet i det som används
För oss handlar projektet och arkitekturen i slutändan om vad de tillför i vardagen. Fler ytor för rörelse. En bättre fungerande skolgård. En plats som används varje dag – av elever, lärare och andra som rör sig genom området. Djäkneparkens idrottshall är resultatet av många beslut, justeringar och prioriteringar. Från tävlingsförslag till färdig byggnad.
— Det är väldigt tillfredställande som arkitekt i att se sin vision förverkligas. Inte identiskt med den första idén men fortfarande trogen det som gjorde den värd att bygga, avslutar Joao Pereira.
Upphandlingen av entreprenör är nu avslutad och projektet är redo att gå vidare till byggskede.
Material med mening
Rödabergsskolan är svår att föreställa sig i något annat material än tegel. Det är robust, vackert och tidlöst. De ursprungliga fasaderna har en stark karaktär med sina brännmärken från ugnsvärmen. För att föra arvet vidare och samtidigt sätta vår prägel valde vi, tillsammans med stadsbyggnadskontoret, ett rött fasadtegel som knyter ihop nytt och gammalt.
Omsorg dygnet runt
Stockholms framtid = minskad klimatpåverkan
