Lukasz Krupinski: Vi måste förstå hela människan – inte bara ytan
Lukasz Krupinski är ny arkitekt hos Tengbom i Linköping – men långt ifrån ny i branschen. Med över 20 års erfarenhet, spetskompetens inom neuroarkitektur och social hållbarhet samt ett aktivt engagemang i internationella designnätverk verkar han i gränslandet mellan forskning och formgivning.
Vi bad Lukasz svara på tre snabba frågor om varför arkitektur påverkar oss mer än vi tror. Och vad framtiden kommer att kräva av våra arbetsmiljöer.
Hej Lukasz och välkommen till Tengbom! Hur kan arkitektur konkret bidra till mental hälsa och kognitiv återhämtning?
— Det viktigaste är faktiskt att ställa sig frågan: Hur kan det jag ritar stödja välmåendet hos de jag ritar för? Vilka är de specifika utmaningarna vi behöver lösa? Om kognitiv återhämtning är centralt kan vi till exempel använda oss av teorier som attention restoration theory eller stress response theory. Det är forskningsbaserade sätt att förstå vad som orsakar stress – och vad som ger lugn.
Det handlar ofta om fyra saker: att få en paus från vardagskraven, att vara lätt fascinerad av miljön (soft fascination), att känna sig trygg och att miljön matchar ens egna behov. Natur, trygghet, ljus som följer dygnsrytm, variation i färg och form – det finns gemensamma faktorer. Men varje individ är unik och det måste vi alltid ha respekt för.
Vad säger hjärnan om hur vi påverkas av rum? Och vad betyder det för dig som arkitekt?
— Hjärnan är full av mekanismer vi inte alltid är medvetna om. Den reagerar starkt på miljöer som påminner om naturen – savanner med både skydd och överblick, färgglada blommor, vatten, träd. Sånt som signalerade överlevnad under hundratusentals år.
” Hjärnan är full av mekanismer vi inte alltid är medvetna om.”
Vi har med oss ”primitiva minnen” som påverkar hur vi trivs, redan innan trender och designregler kickar in för oss. Därför är det viktigt att inte glömma bort intuitionen och kroppens respons. Barn visar det tydligt – de söker sig till miljöer där de känner sig trygga, nyfikna och engagerade. Det är just där arkitektur kan göra verklig skillnad.
Vilken global trend påverkar framtidens arbetsmiljöer mest?
— Jag tror vi kommer prata mindre om begrepp som ”neuroarkitektur” och mer om syftet bakom. Vad är det vi försöker uppnå? Återhämtning, fokus, trygghet? Då behöver vi hämta kunskap från många fält, som till exempel psykologi, neurovetenskap, organisationsutveckling och kultur.
I nätverk som The Centre for Conscious Design och Flourishing by Design på Harvard ser jag en tydlig rörelse mot mer tvärdisciplinärt arbete. AI, hållbarhet och mental hälsa kopplas ihop – och kontoret som koncept blir en viktig del av det. Vi behöver förstå hela människan, inte bara ytan.
