Glasverandan på Vreta Kloster Golfklubb

Att tillföra nytt till något gammalt är en balansgång. När Vreta Kloster Golfklubb ville utveckla sitt klubbhus var målet inte att förändra, utan att förstärka det som redan fanns. Med varsamma ingrepp och hållbara materialval har klubbhuset nu fått ett tillskott som knyter an till byggnadens historia och naturen runtomkring.

Förstå först, rita sen

Det här är ett projekt som blivit till i nära samarbete både med uppdragsgivaren och lokala hantverkare. Målet var aldrig att rita allt i detalj, utan att ta fram en bygglovshandling för den känsliga miljön. Sedan fick mycket växa fram på plats, i samtal och i ögonblick av gemensam inspiration.

— Det här handlade inte om att rita ett nytt hus. Det handlade om att förstå det som redan fanns, och på ett så skonsamt sätt som möjligt göra de tillägg som krävdes för att skapa mer utrymme för servering och samvaro, berättar Helena Hasselberg, uppdragsansvarig landskapsarkitekt på Tengbom Linköping.

Klubbhuset, en historisk lada, är hjärtat i anläggningen. Genom att addera en inglasad veranda och en uteservering med 180-graders vy över golfbanan har den fått en naturlig utveckling. Ladans karaktär är det som fortfarande styr, medan de nya tilläggen smälter in.

Gamla material med nya berättelser

Valen av material är en hyllning till platsen och historian bakom platsen. Tegelgolvet som sträcker sig från interiören ut på terrassen blir till en naturlig övergång mellan ute och inne. Taket är klätt med sedum och bidrar också till den biologiska mångfalden. Med hjälp av kopparplåt från Linköpings domkyrka glimmar den nya bardisken – kunden tog tillvara på och återanvände materialet när kyrkan skulle renoveras. Den vackert åldrade metallen väcker nyfikenhet. Även trappan är återbrukad och byggd av återvunna plank från gården, och de rustika borden bär spår av tidigare liv. Det är sådana detaljer som gör att det nya uterummet känns mer levt än nytt.

Med återbrukad kopparplåt från Linköpings domkyrka

— Att bardisken är klädd i koppar som suttit på domkyrkan i flera hundra år… det gör något med stämningen här. Och det säger mycket om vad det är för uppdragsgivare vi jobbat för, där varje detalj varit viktig, och inte fuskats bort, säger Helena.

I rummet hänger också en specialutformad kåpa över eldstaden, även den täckt med den återbrukade kopparplåten.

Träffpunkt för fler än golfare

Uterummet är ljust, varmt och vänt mot banan. Men det är också till för de som bara vill ta en fika, umgås eller blicka ut över landskapet. På vintern dras skidspår över fälten och ladan står som en trygg mittpunkt, året runt.

— Vi ville att det här skulle bli en plats där man gärna stannar kvar en stund och umgås. Oavsett om man spelar golf eller inte, förklarar Helena.

Nytt men självklart

Tillbyggnaden är diskret men gör något med hela huset. Den ger fler platser att samlas på, bättre flöden och större gemenskap. Ladan är fortsatt huvudperson men med ett sällskap som förstärker snarare än förändrar. Inne ligger råtegelgolvet som en stadig grund ihop med de robusta möblerna, valda för att användas. Ett akustiktak tar ner ljudnivån och gör att rummet funkar lika bra för ett glas vin som för ett möte efter nio hål. Nytt men självklart. Som om det alltid varit en del av helheten.