Klosterhuset – Vreta Kloster

En utställning i sig
Arkitektur
Byggnadsvård & Restaurering, Kultur
Uppdragsgivare:
Plats: Linköping
Uppdragsår: Invigdes 2019
Byggnadsår: Klosterhuset 1200-talet, Kyrkstallet 1800-talet, förråd 2019
Samarbete för utformning av utställning: Arkeolog Göran Tagesson
Nominering och utmärkelser: Nominerad till Helgopriset 2023

Vissa byggnader har förmånen att få ett långt och spännande liv. Somliga behöver nya funktioner och byter innehåll ett flertal gånger under denna livstid. När vi utvecklade Vreta Kloster ville vi skapa ett lika levande som självklart besöksmål och öppna upp Klosterhuset för alla.

Foto: Tengbom

Vid infarten till Bergs slussar utanför Linköping hittar du Sveriges första kloster, grundat som ett benediktinskt nunnekloster. Idag återstår en klosterruin och Vreta klosterkyrka. Men här finns också Klosterhuset som förr agerade spannmålsmagasin åt nunnorna. Området Vreta kloster är ett poppis besöksmål – både för kyrklig aktivitet och för kulturturismen.

Foto: Tengbom

— Det viktiga för sådana här byggnader är att de får vara i tjänst, och ha ett meningsfullt innehåll. Då är möjligheterna stora att någon vårdar och utvecklar dem under lång tid, säger Magnus Almung, uppdragsansvarig arkitekt på Tengbom.

Klosterpionjär i Sverige

— Väl på plats fångas du först upp av klosterkyrkan och ruinen, vilket är naturligt med tanke på kyrkans storhet i sin omgivning, berättar Magnus. Bakom de stora träden skymtar Klosterhuset.

Foto: Åke E:son Lindman

En markplanering kring byggnaden fanns inte tidigare. När besökaren till slut hittade fram till Klosterhuset var portarna stängda och de vackra rummen och valven förblev obesökta.

— Målet med renoveringen var att utveckla besöksdestinationen Vreta kloster med intressanta utställningar. Skapa nyfikenhet för byggnaderna på platsen, arkeologin och historien, för att sedan kunna avsluta med ett kafébesök, förklarar Magnus.

Foto: Tengbom

Nu skymtar klosterhuset

I förslaget för utvecklingen av området till ett levande besöksmål börjar resan vid Klosterhuset. Några av träden framför byggnaden är nu beskurna så att trädkronorna är höjda, vilket ger besökaren visuell kontakt med Klosterhuset från grusytan mellan kyrkan och Klosterhuset. I förlängningen av Kung Inges rådsal ligger stenmurar – fragment av fähus som idag utgörs av gräsbeklädda ytor.

Härifrån, via en böljande slinga mellan träden, kan du promenera fram till Klosterhuset längs med långsidan av huset. Slingan av grus med en slityta av stenmjöl, mynnar ut genom en ny håltagning i muren, mittemot kyrkans entré. Vid södra gaveln på Klosterhuset ligger en grusad gårdsyta mot stenmurarna.

Foto: Åke E:son Lindman

Återbrukat med Curman

Klosterhusets ursprung från 1200-talet var i gott skick vid renoveringen. En del mindre sprickor i murverk åtgärdades och taket är nyligen omlagt med kyrkspån. För att byggnaden ska kunna användas som samlingslokal året om kompletterade vi de befintliga portöppningarna. De fyra träportarna på den östra långsidan är ett minne från Sigurd Curmans restaurering i början av 1900-talet. Öppningarna är troligen ursprungliga.

— Vi behövde komplettera portöppningarna med glasade dörrar för att få ett bättre klimat, berättar Magnus. Karm och dörrblad är utförda av smäckra stålprofiler som glasats.

Utmaningen i gestaltningen av de nya glasade dörrarna var att skapa förutsättningar för ett bra klimat utan att förstöra träportarna från Curmans restaurering. Men på samma gång behålla det suggestiva, indirekta ljuset inifrån. Något som måste upplevas på plats.

Foto: Åke E:son Lindman

Snälla lösningar för bättre tillgänglighet

Eftersom den utvändiga mark- och golvnivån var i nästan samma höjd fick man i den södra porten demontera tröskelstenen för bättre tillgänglighet. En reversibel lösning, skonsam mot byggnaden. Dörrbladets slagdörrsautomatik sänktes ned i golvet. Den södra salen är tänkt som ett flexibelt rum för kör, föreläsningar, konfirmationsundervisning, kafé och utställningar. Utmed långsidorna monterade vi ett diskret vajersystem för utställning och belysning.

— Golv, väggar och tak har en materialitet och patina som man vill bevara. Därför var det viktigt hur vi kompletterade byggnaden med installationer för värme, el och belysning, säger Magnus.

Värme och el i sand

De stora och tjocka kalkstensplattorna i salarna låg löst i sand. Genom att lyfta dem kunde man dra ledningar för värme och el i sanden. Plattorna lades sen tillbaka utan stora ingrepp. I norra salen blev golvet justerat för att ligga bättre i våg. I södra salen var golvet mer ojämnt och man fick lägga ett nytt golv av kalksten ovanpå. Den norra salen som i dag inrymmer stenmuseet fick behålla sin museumfunktion men nu med bättre utställningsmontrar och skyltning, samt belysning.

— Tanken var att Klosterhuset skulle vara öppet för besökare på dagtid. Men för att inte besökare ska gå miste om salarnas prakt övrig tid av dygnet är rummen suggestivt belysta så att man ser det genom de glasade portarna, berättar Magnus.

Foto: Åke E:son Lindman

Kika in utifrån

I stenmuseet byggde vi ett invändigt burspråk i glas som gör det möjligt att komma in i salen och se rumsligheten, även när byggnaden är stängd. I det gamla faluröda stallet finns i dag besökstoaletter, beredningskök med förråd och också personalutrymmen. Genom lucka sker kaffeförsäljningen ut mot Klosterträdgården.

Foto: Åke E:son Lindman

Arbetet med Klosterhuset krävde också ett förråd för kyrkogårdsförvaltningen. Det fick bo vid den södra besöksparkeringen och bildar ett kluster ihop med Hushållningssällskapets befintliga ekonomibyggnader från 1800-talet. Förrådsbyggnaden är utformad som en traditionell lantbruksbyggnad med stomme av trä och en liggande limträpanel med omsorgsfullt gestaltade detaljer i fasad, knut och taksprång. Hela byggnaden är målad i Falu rödfärg som kommunicerar med omkringliggande byggnader. Klosterhuset blev invigt våren 2019.

Kontaktperson

Magnus Almung

Ansvarig arkitekt
+46 31 708 38 01