3 snabba: om byggemenskaper i norra Sverige

Hej Felipe! Du deltog nyligen på konferensen Socialt hållbar bostadsförsörjning om byggemenskaper i Luleå. Varför är frågan så aktuell i norra Sverige?

— Det händer väldigt mycket i norra Sverige just nu, med stora industriinvesteringar och ett växande behov av att få människor att vilja flytta hit – och stanna kvar. Då räcker det inte bara att bygga fler bostäder snabbt utan vi behöver också fundera på vilken typ av samhällen vi formar.

På konferensen blev det tydligt att många kommuner och aktörer ser byggemenskaper som ett möjligt sätt att skapa starkare sociala sammanhang och mer långsiktigt hållbara bostadsmiljöer.

— I Luleå finns redan lokala exempel, både genomförda projekt och initiativ i planeringsskede, som visar att det här inte längre bara är en idé. Det kan faktiskt kan bli verklighet, säger Felipe.

Arkitektens roll kan bli bredare

Du beskriver byggemenskaper som ett sätt att få till verklig variation i bostadsutvecklingen. Vad menar du med det?

— I dag domineras bostadsutvecklingen ofta av samma typ av aktörer med liknande affärsmodeller och då får vi ganska likartade miljöer. Många gånger försöker man skapa variation genom olika fasader eller uttryck men den verkliga variationen handlar egentligen om vilka människor, behov och drivkrafter som finns bakom projekten.

Det som var intressant med exempelvis Tübingen i Tyskland var att man där aktivt har gjort utrymme för många olika typer av aktörer och boendeformer. När människor går samman och utvecklar bostäder utifrån andra mål än maximal vinst uppstår ofta andra kvaliteter, både socialt och arkitektoniskt.

Felipe poängterar att det även handlar om gemenskap:

— Om människor lär känna sina grannar redan innan huset är byggt formas mycket starkare sociala nätverk från början. I norra Sverige kan det bli avgörande för att människor inte bara flyttar hit för ett jobb, utan också väljer att stanna kvar.

Vilken roll tror du att arkitekter kan spela om den här typen av boendeformer blir vanligare i Sverige?

— Jag tror att arkitektrollen kan bli bredare och mer strategisk i den här typen av projekt. Arkitekter kan bidra med gestaltning men också fungera som projektlotsar och hjälpa grupper att förstå processer, kommunala krav och hur man driver projekt framåt. På Tengbom är min kollega Sigrid Zenger certifierad projektlots.

På konferensen diskuterade man hur kommuner kan använda markanvisningar och tävlingar för att styra mot social hållbarhet och specifika samhällsmål. Där kan arkitekter hjälpa till att översätta behov och ambitioner till konkreta miljöer och bostäder.

— Samtidigt tror jag att byggemenskaper kan bidra till mer resilienta samhällen. Om fler typer av aktörer får plats i bostadsutvecklingen skapar vi därmed större flexibilitet och robusthet över tid.
Felipe berättar att Luleå kommun nu driver frågan vidare genom flera olika insatser, bland annat genom att utveckla utbildningar för projektlotsar.

— Kommunen har även varit i kontakt med oss på Tengbom i Luleå kring just det här. Det känns väldigt spännande att få vara med i ett tidigt skede av den här utvecklingen. På samma gång ser vi att flera intressenter har börjat initiera egna utredningar och tagit kontakt kring olika processer kopplade till byggemenskaper. Det är tydligt att frågan börjar ta fart och att det finns mycket som pekar på en positiv och lovande utveckling framåt.