Christinaskolan sätter ribban för den anpassade grundskolan

Med trygghet, tillgänglighet och en tydlig visuell identitet top of mind tog vi på Tengbom fram tillbyggnaden till Christinaskolan. Invigningen gick av stapeln hösten 2024. Anna-Sara Fenander som är ansvarig arkitekt på Tengbom i Piteå berättar mer om projektet.

Hej Anna-Sara! Vad var viktigast att tänka på när ni ritade för elever i särskolan?

— Det allra viktigaste har varit att lyssna – verkligen lyssna – på rektorn och lärarna. De har arbetat i många år i lokaler som inte varit anpassade efter hur deras verksamhet bedrivs idag och samlat på sig både insikter och önskemål om hur miljön bättre kunde stötta elevernas behov.

Elever i den anpassade grundskolan utgör ingen homogen grupp. Särskilt inte i en mindre kommun som Piteå där alla elever samlas i en och samma skola. Här möts barn med många olika typer av fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar. Det ställer höga krav på att miljön funkar för alla.

— Därför har vi arbetat med allt från tydlig rumsstruktur till färgkodning, akustiklösningar och flexibla rumstyper. För att skapa en miljö som är både trygg och stimulerande.

”Ett rum har en gunga i taket för elever som behöver sensorisk lugnande stimulans. Ett annat är ljudisolerat för de elever som kan behöva skrika utan att störa andra.”

Skolan beskrivs i reportaget som modern. Vad betyder det för dig i det här projektet?

— Att skolan upplevs som modern handlar inte främst om teknik eller materialval. Snarare handlar det om att lokalerna verkligen fungerar för eleverna och verksamheten. Det är den stora skillnaden jämfört med den gamla skolan, förklarar Anna-Sara.

På skolan arbetar man i små elevgrupper. I praktiken innebär det mindre klassrum och gott om grupprum för enskild undervisning. En annan viktig aspekt är också att det ofta finns nästan lika många vuxna som barn i lokalerna, något som måste finnas med i planeringen från start. Det finns även rum som påminner om en förskolemiljö där eleverna får lära och utvecklas genom lek och sinnesintryck. Vattenlekrum, ateljé, rörelserum och sinnesrum är exempel på funktioner som kunde bli verklighet med den nya tillbyggnaden.

— Tillgängligheten har också förbättrats markant. Några klassrum och toaletter har utrustats med taklyftar och det finns särskilda utrymmen för hjälpmedel – inklusive laddningsstationer och en spolplats innanför entrén. Allt det här bidrar till en bättre arbetsmiljö och ökad självständighet. Vi har också gjort plats för lösningar som kanske inte används dagligen men som behövs för att skolan ska kunna möta även ovanliga behov. Ett rum har en gunga i taket för elever som behöver sensorisk lugnande stimulans. Ett annat är ljudisolerat för elever som kan behöva skrika utan att det stör andra.
Färgskalan i tillbyggnaden är lugn men inte färglös. Vi har arbetat med kulörer som navigationshjälp i korridorerna och gett gemensamma utrymmen som ateljén och fritidsverksamheten mer färg och karaktär. Det ger miljön en varm och inbjudande känsla – vilket också är något som verksamheten bekräftat.

Har du någon favoritplats i huset? En detalj eller miljö du gillar särskilt mycket?

— Det som gläder mig mest är helheten: att lokalerna verkligen fungerar som ett stöd för verksamheten. Vi har tänkt igenom varje detalj och det märks att det gör skillnad. Men om jag ska välja ett favoritrum så får det bli entrén. Det är kanske inte det mest spektakulära rummet rent estetiskt men det fyller en oerhört viktig funktion. Många elever kommer till skolan med taxi. Därav utformades entrén som ett litet väntrum med plats för flera elever, assistenter och rullstolar samtidigt. Det kan tyckas självklart men i den gamla skolan bestod entrén bara av ett vindfång. Här blev det tydligt hur vi med arkitektur kan skapa en miljö som verkligen speglar verksamhetens behov. Där varje kvadratmeter räknas.