Ljura räddningsstation
När varje sekund räknas
En räddningsstation i trä? Vi förstår om du tycker det låter bakvänt. Men i Ljura blev träet en viktig del av berättelsen om en byggnad där exakt allt är genomtänkt ner till mikronivå. Från de 90 sekunderna mellan larm och avfärd till stunderna som kan kallas vardag på en räddningsstation.
De flesta av oss kommer nog aldrig att sätta sin fot på en räddningsstation. Och gör vi det är det förmodligen inte under särskilt lugna omständigheter. Men för dem som arbetar här är stationen lika mycket ett hem som en arbetsplats. Här tränar man, äter tillsammans, vilar och laddar om mellan larmen. Därför började Ljura räddningsstation med människorna som ska använda den.
Bättre förutsättningar att nå fram
Den nya räddningsstationen ersätter stationen vid Södra promenaden från 1940. Med det nya läget får räddningstjänsten bättre förutsättningar att snabbt nå fram när larmet tjuter.
— Vår övergripande ambition var att rita en lättavläst byggnad där formen är direkt anpassad till verksamheten, säger Joao Pereira, uppdragsansvarig arkitekt och kontorschef på Tengbom Linköping.
Tittar man på planlösningen blir den tanken tydlig. Byggnaden är uppdelad i tre volymer där varje del har sin funktion. Mitt emellan dem ligger stationens gemensamma rum – enligt Joao den kvalitet som bäst fångar projektets idé. Här möts brandmän, ingenjörer och administrativ personal varje dag. Och här korsas också många av de rörelser som får verksamheten att fungera.
Hör du sirenerna?
Från matsalen och vardagsrummet har man kontakt med verksamheten runt omkring, inte minst genom fönstren ut mot vagnhallen. Det skapar såväl en god överblick som närhet till uppdraget. Mötesplatsen knyter ihop flera värden: det sociala, effektiva flöden och tillgången till dagsljus. Alla delar lika avgörande för känslan av gemenskap och närvaro – som varit vägledande genom hela projektet.
När larmet går, och inte går
Det finns egentligen bara ett ögonblick då en räddningsstation verkligen sätts på prov. När larmet går. Från den stunden ska personalen vara på väg ut inom 90 sekunder. Ett krav som påverkar allt.
— Vi arbetade därför noggrant med sambanden mellan stationens olika funktioner. Rörelserna genom byggnaden måste vara snabba, tydliga och självklara. På samma gång ville vi också få till en generös, ljus och mänsklig arbetsmiljö, berättar Ioannis Moutsatsos, gestaltningsansvarig arkitekt.
Samtidigt har stationen utformats för att fungera lika bra under de många timmar då inget larm går. Omklädningsrummen kan exempelvis anpassas om verksamheten förändras över tid, och akustiken är integrerad i arkitekturen genom perforerad plywood och gips för att skapa en behaglig ljudmiljö.
Ioannis beskriver de tydliga ramarna och höga säkerhetskraven som en kreativ drivkraft:
— När varje meter och varje samband kan vara helt avgörande får arkitekturen en direkt koppling till verksamheten.
Ioannis Moutsatsos
Ljus som bärande idé
Hur får man in så mycket ljus som möjligt i en byggnad där människor arbetar dygnets alla timmar? Vårt svar: ett lutande tak. En takgeometri utvecklad utifrån dagsljuskrav snarare än formspråk. Allt för att släppa in så mycket naturligt ljus som möjligt. Men det gav också stationen karaktär och en tydlig identitet.
— Ljuset hjälper till att ge orienterbarhet, men också arbetsro. Det binder samman stationens olika delar och förstärker känslan av att de sociala ytorna verkligen ligger mitt i verksamheten.
Träbyggande med höga hållbarhetsambitioner
En räddningsstation i trä kan väcka frågor. För Norrköpings kommun var materialvalet däremot en självklar del i ambitionen att bygga publika byggnader med lägre klimatpåverkan. För oss på Tengbom blev det en möjlighet att utforska träets potential i en byggnad med ovanligt höga krav på funktion och säkerhet.
Vagnhallen är uppförd mestadels i trä och de övre våningsplanen i korslimmat trä. Fasaderna kombinerar trä och tegel, medan träkonstruktionen invändigt fått vara synlig där verksamhets- och brandskyddskraven tillåter det – i kontor, sovsalar och gemensamma rum.
Även taken gör ett viktigt jobb. Delar av dem är gröna sedumtak (växter som örter och suckulenter) med dagvattenfördröjande funktion. Det binder föroreningar i luften, bidrar till biologisk mångfald och har en isolerande effekt. Stationen är dessutom självförsörjande på vatten.
Men att bygga med omtanke handlar givetvis inte bara om en byggnads klimatpåverkan. Naturmaterial, dagsljus och genomtänkta gemensamma rummen bidrar också till en arbetsmiljö där människor kan må bra, återhämta sig och göra sitt jobb på bästa sätt. Som på Ljura räddningsstation.
— En byggnad för livsviktiga sekunder – och för allt som händer mellan larmen, avslutar Ioannis.
