När två traditioner möts – Joao Pereira om Helan och Halvan i Göteborg

När Göteborg Energi utlyste en arkitekttävling för gestaltningen av en ny ackumulatortank i Gullbergsvass lockade uppdraget över 80 förslag från hela världen. Vinnaren blev Helan och Halvan, ett förslag av den portugisiske arkitekten Marcelo Dantas. Namnet syftar på projektets karaktäristiska siluett – två cylindrar i olika storlek som lutar sig mot varandra. Tanken är att den nya ackumulatortanken inte bara ska bli en del av stadens energiinfrastruktur, utan också ett nytt landmärke i Göteborgs stadsbild.

Hej JP! Hur kom samarbetet med Marcelo Dantas till?

— Det kom till min kännedom att en portugisisk kollega vunnit tävlingen, där över 80 företag deltog. Jag blev väldigt intresserad av förslaget och kontaktade Marcelo för att föreslå ett samarbete. Det var förstås ett vågat drag, men jag visste att det låg i hans intresse, även om han kanske inte var helt medveten om alla utmaningar som väntade.

Vad var det som fångade din uppmärksamhet i förslaget Helan och Halvan?

— Efter att ha gått igenom alla tävlingsbidrag uppstår lätt en känsla av “arkitektonisk överdos”. Det som stack ut här var samspelet mellan ackumulatortornet och den fristående trappan i hans förslag. Vanligtvis kombineras dessa element, men här skapade de tillsammans en ny och oväntad form. Det var skulpturalt, enkelt och väldigt intelligent.

Känner du igen något typiskt portugisiskt i Marcelo Dantas sätt att gestalta?

— Ja, förmågan att åstadkomma mycket med små medel. I Portugal handlar arkitektur ofta om att skapa kvalitet inom snäva ekonomiska ramar. Det kräver pragmatism och uppfinningsrikedom. I Helan och Halvan används ett enkelt material, sinusprofilerad plåt, men på ett sätt som både är ekonomiskt och estetiskt tilltalande.

För Joao Pereira är Helan och Halvan mer än ett byggprojekt – det är ett möte mellan två sätt att tänka, och en möjlighet att utveckla något nytt tillsammans.

— Jag tror att det är just i mötet mellan olika traditioner som arkitekturen blir som mest levande, säger han. När vi kombinerar olika erfarenheter kan vi skapa byggnader som både håller över tid och berättar något om den tid vi lever i.