Vattentorn

Att rita vattentorn hör till de mer ovanliga uppdragen för arkitekter. Så det var speciellt att ta fram ett förslag för Helsingborgs utökade vattenförsörjning. Resultatet är ett på samma gång monumentalt och subtilt landmärke.

Det är inte varje dag vi ritar vattentorn. Det vill säga, inte nu för tiden. När Patrik Ekenhill och hans kollegor började arbeta med bidraget till ett parallellt uppdrag om Helsingborgs nya anläggning grävdes det lite i historien. Det visade sig att Ivar Tengbom för ungefär hundra år sedan tycks ha varit marknadsledande på just denna sorts byggnad. Den tidens konstruktion skiljer sig från de torn vi är vana vid att se i stadsbilden idag. Innan den funktionalistiska svampen gjorde entré var vattentornen som regel kvadratiska tegelbyggnader. Ett exempel är Ivars vattentorn i Sundbyberg, som i våra ögon mer påminner om en liten borg.

Det visade sig att Ivar Tengbom för ungefär hundra år sedan tycks ha varit marknadsledande på just denna sorts byggnad.

Bakåtblick för balans

Teamet lät sig inspireras av dessa äldre torn som har en trappa och ett luftrum inuti, även om resultatet formmässigt är radikalt annorlunda.

– Den tanken började locka oss, för vi såg ett jätteproblem med hur man skulle få balans mellan vattenreservoarerna. Enligt programförutsättningarna skulle det nya vattentornet faktiskt innehålla en totalt större vattenvolym i de två lågreservoarerna än i själva högreservoaren. Uppdragsgivaren ville ändå ha ett torn. Där föddes vår idé, att vi att vi genom en sammanhängande och effektiv anläggning baka ihop dem till en volym, lite enligt den här äldre principen, berättar Patrik Ekenhill.

Tornets placering var också en utmaning. Landskapsrummet är speciellt, ett fält med en större bilväg på ena sidan och naturreservat och äppelodlingar på de andra.

”Det blir som en tydlig nisch, ett rum längs vägen. Genom en central och placering mitt på fältet skapade vi en monumentalitet men samtidigt en varsamhet mot de intilliggande gårdsbruken. Det förstärker även känslan av det fritt placerade landmärket som självständigt objekt, ett av vattentornens typiska kännetecken”, fortsätter han.

Flödande form

Ett vattentorn skiljer sig förstås i allt väsentligt från ett bostadshus eller en kontorsbyggnad.

– Vi fick väldigt konkret input på det tekniska. Vi valde att hålla oss till cylindriska tankar, men vi ville svepa in dem i ett modernt hölje och skapa en stämning av något skirt och öppet, säger Patrik.

Med en perforerad, blank, rostfri plåt får tornet en reflekterande yta som skiftar med väder och vind. För inspiration till formen gick vi till själva källan: Vattnet.

– Det är så otroligt komplext och mångfacetterat. Vattenreservoarerna i botten bildar en trekant och högreservoaren en cirkel i toppen. Genom att vi följde dessa geometrier med höljet alstrade den yttre geometrin en formförändrande vridning. Vridningen förmedlar en dynamik och upplevelse i mjuk rotation. Ett samspel med både trafikrörelserna och reservoarernas vattenströmningar.

Tack vare sin vridna form ändrar tornet karaktär när man går runt det, eller om man kommer åkande från olika håll på vägen.

Hemtrevligt

Ett klassiskt formgrepp, som man också kan se i till exempel vaser, påpekar Patrik Ekenhill. Och vattentornet tronar lite som en vas på det gula fältet. Där odlas spannmål, men arkitekterna skulle gärna se att det blev ett solrosfält. Tack vare sin vridna form ändrar tornet karaktär när man går runt det, eller om man kommer åkande från olika håll på vägen. Tornet är också belyst inifrån, och blir till kvällen således mer av en behaglig lampskärm, som kanske får de förbipasserande att längta till hemmets härd och ett glas rent vatten.