Arkiv

Debatt: Avliva inte en OS-medaljör – lägg den nya arenan på Hisingen i stället

I höst kommer frågan om Valhallabadets öde att avgöras. Stadens politiker vill riva badet för att bygga en multiarena så att Göteborg ska kunna bli en riktig evenemangsstad. Det jag vill lyfta här är att det inte finns någon motsättning mellan att bevara den kulturhistoriska pärlan Valhallabadet och en ny arena. Vi måste bara hitta en annan plats för den, skriver Magnus Almung, arkitekt på Tengbom i debattartiklar i Dagens Nyheter och Göteborgs-Posten.

477a0691 scaled e1696398049399 Debatt: Avliva inte en OS-medaljör – lägg den nya arenan på Hisingen i stället
Magnus Almung, arkitekt SAR / MSA på Tengbom, restaureringsarkitekt Mejan-Arc KKH, Styrelseledamot Föreningen FASAD

Vilket fantastiskt OS vi har haft i Paris med otroligt fina framgångar för Sverige och våra hyllade idrottsprofiler, vi har erövrat 11 medaljer. Wow! Frankrike har också genomfört OS på ett helt nytt sätt där man har inkluderat staden och kulturen som integrerade delar i OS. Många fantastiska och ikoniska byggnader och platser har bildat bakgrund till spelen som ännu starkare bygger varumärket Paris som en världsstad och besöksmål. Fransmännen kan och förstår kultur och arkitektur på ett sätt som man som svensk lätt kan bli avundsjuk på.

Fram till och med OS i London 1948 delades OS-medaljer ut i de konstnärliga grenarna arkitektur, litteratur, musik, målning och skulptur parallellt med de traditionella sportgrenarna som var nedärvda från de antika spelen. Göteborg var i stort behov av ett nytt modernt badhus och 1947 utlystes en arkitekttävling om ”ett bad- och idrottshus” mellan Kommunala Mellanskolan (senare Burgårdens gymnasium) och Svenska mässan vid Skånegatan i Göteborg. Tävlingen avgjordes den 9 april 1948 med förslaget ”3 ronder” av arkitekt Nils Olsson, men efter dennes död 1951 slutfördes arbetet av arkitekt Gustaf Samuelsson.

Kulturhistorisk klenod

Nils Olsson belönades för byggnaden med en bronsmedalj vid konsttävlingarna vid Olympiska spelen i London 1948. Det är den enda byggnaden i Sverige som har belönats med en OS-medalj i arkitektur, vilket är fantastiskt kul och i gott sällskap med våra övriga OS-medaljörer som Armand Duplantis och Sarah Sjöström. Byggnaden är en kulturhistorisk klenod och en märkesbyggnad både för sin sociala roll som allmänt badhus i Göteborg under 70 år men också som en tydlig referens till 1950-talets omistliga framtidstro, vackra material och formgivning som håller världsklass.

Sedan länge pågår det en evighetslång diskussion om att Göteborg skall bygga en ny stor arena. Enligt politikerna så ”måste” Göteborg befästa sin stad som evenemangsstad och då måste man bygga en multiarena. Och efter att de under många år har kivats om var den skall placeras så är de flesta politiska partierna överens för tillfället att just den platsen där Valhallabadet ligger är den enda platsen i hela Göteborg där man kan enas om att bygga en ny multiarena, och därmed offra en OS-medaljör och en unik kulturhistorisk intressant byggnad.

Eftersom styrelsen i Higab utgörs av politiker som i sin tur vill riva och bygga en multiarena på precis den platsen, så säger de nej till byggnadsminnesförklaring. Vi (föreningen FASAD) har ansökt om att få byggnaden byggnadsminnesförklarad, och Länsstyrelsen har gjort en grundlig utredning om byggnadens kulturhistoriska värden, och kommit fram till att byggnaden har alla förutsättningar för att bli ett byggnadsminne. Samma analys och slutsats gör även Riksantikvarieämbetet. Sedan ställer Länsstyrelsen frågan till fastighetsägaren det kommunala bolaget Higab om de vill att byggnaden skall byggnadsminnesförklaras.

Eftersom styrelsen i Higab utgörs av politiker som i sin tur vill riva och bygga en multiarena på precis den platsen, så säger de nej till byggnadsminnesförklaring. Och därmed vågar inte Länsstyrelsen gå emot kommunen, man vill ju ändå har en bra stämning i VIP-logen på Frölundas matcher, där man fått lobbyist-platser. Det är så det går till i Göteborg och det är den raka motsatsen till Frankrikes kultur-sprudlande förhållningssätt till arkitektur.

Hitta alternativ plats

Det här är ingen fråga där det står mellan att bevara Valhallabadet eller att bygga en modern multiarena. Det finns inga motsättningar mellan dessa projekt, men det är en fråga om att hitta en alternativ och bättre placering av multiarenan som berikar och utvecklar staden på ett bättre sätt, samtidigt som vi bevarar och utvecklar Valhallabadet på dess befintliga plats och räddar en kulturhistorisk byggnad till kommande generationer.

Så tänk större, tänk bättre, låt oss jobba med varandra i stället för mot varandra. Det pratas hela tiden om ”hela Göteborg”, ändå behandlas Hisingen som kusinen från landet, bygg den nya multiarenan på Hisingen vid brofästet och gamla Blå Stjärnan. Använd den nya multiarenan som en motor i stadsutvecklingen och låt flera delar av staden utvecklas och leva i stället för att skapa trafikinfarkt kring Korsvägen.

Är du som Göteborgare stolt över att vi har en byggnad som har belönats med OS-medalj i arkitektur och tycker att det verkar fullständigt idiotiskt att riva Valhallabadet, då skall du opponera dig nu! För ödet om Valhallabadets framtid kommer att avgöras under hösten.
Rädda Valhalla nu och låt det bli byggnadsminnesförklarat nu!

Debattartikeln publicerades även av Dagens Nyheter 18 augusti 2024.

Vill du prata kulturvärden?
+46 31 708 38 01

Debatt: Förvirrande terminologi hotar bromsa klimatomställningen av byggandet

Förvirrande terminologi hotar klimatomställningen i byggsektorn. ”Utan tydliga begrepp och gemensam terminologi riskerar vi att bromsa klimatomställningen inom byggsektorn,” varnar Ivana Kildsgaard, hållbarhetschef på Tengbom tillsammans med 60 vassa branschkollegor i en debattartikel för 100Gruppen. Men, missförstånd och greenwashing kan undvikas genom standardisering av termer och ökad kunskap om cirkulära lösningar. Ett gemensamt språk är nyckeln till en hållbar och klimatneutral framtid.

I takt med att samhället befinner sig mitt i en klimatkris och med ökade krav på hållbarhet och resurseffektivitet i byggbranschen blir det allt viktigare att vi talar samma språk. En klar och enhetlig användning av begrepp inom cirkulär ekonomi är avgörande för att dra full nytta av de cirkulära lösningar som redan finns i branschen och för att industrin snabbare och mer effektivt ska kunna ställa om till en klimatneutral framtid.

Byggsektorn står för en betydande del av världens totala resursanvändning och koldioxidutsläpp. Enligt statistik från 2020 står byggsektorn för 40 procent av allt genererat avfall i Sverige (14,2 miljoner ton), varav 19 procent är farligt avfall. En övergång till cirkulär ekonomi är därmed en nödvändig del av lösningen för klimatomställningen. Det innebär att material och produkter kan användas länge och nyttjas mer effektivt över tid, samt återanvändas och återvinnas i så hög grad som möjligt. Målet är att få bort avfallet.

De goda nyheterna är att bygg- och fastighetssektorn utvecklas snabbt och många aktörer arbetar med utveckling av cirkulära lösningar, erbjudanden och nya affärsmodeller. Speciellt inom inrednings- och fastighetsbranschen där användarcyklerna är kortare jämfört med byggsektorn i stort, har återanvändning av möbler och byggnadskompletterade produkter blivit allt vanligare. Dessutom är nya tjänster som Product as a Service (produkt som tjänst) eller prenumeration på inredning på väg att etableras.

Stora utmaningar

Trots ökad medvetenhet och kontinuerlig utveckling av nya cirkulära lösningar möter implementeringen av dessa principer ofta hinder. En av de största utmaningarna är bristen på enhetlig terminologi och avsaknaden av branschstandarder för att fastställa mål och mäta effekterna av olika lösningar. I branschen uppstår många frågeställningar där tydliga svar saknas. Exempelvis, om man behåller en produkt på plats vid en ombyggnation av en lokal, bör det räknas som återanvändning eller inte? Om en lokal omvandlas till en annan funktion, bör det då benämnas som återbruk eller anpassning?

100Gruppen, en branschförening inom inredningssektorn som arbetar för en snabbare omställning av branschen, har tillsammans med sina medlemmar under många år fokuserat på standardisering och harmonisering, samt digitalisering av hållbarhetskrav och kriterier för bedömning av produkter och material.

20211109 tengbom ivana highres argb 2 Debatt: Förvirrande terminologi hotar bromsa klimatomställningen av byggandet
Ivana Kildsgaard, Director of Sustainability Tengbom samt ordförande 100gruppen

Många av medlemmarna är pionjärer inom utvecklingen av cirkulära lösningar och tjänster. För att dessa insatser ska kunna göra verklig skillnad i branschen och bidra till övergången till en cirkulär ekonomi måste vi alla dela en gemensam förståelse för begreppen och deras innebörd, samt att vi använder samma terminologi.

Innan vi har skarpa definitioner av termer finns risken för missförstånd, urvattning av ambitioner och framför allt, att omställningen bromsas och våra klimatmål misslyckas.

En omfattande mängd publikationer förklarar begreppen inom cirkulär ekonomi och hur dessa tillämpas i byggsektorn. En vetenskaplig litteraturstudie från 2021 visar att under perioden 2005 – 2020 publicerades nästan 7 000 dokument (av vilka 4 000 är vetenskapliga artiklar) om cirkulär ekonomi inom byggsektorn. Men användningen av samma begrepp är inte lika enhetlig och konsekvent i branschen. Det är viktigt att definiera, standardisera och sprida centrala begrepp inom branschen, såsom användningscykel, återanvändning, återvinning, restaurering, renovering, upcycling, downcycling och återtillverkning (se begreppsförklaringar i slutet av texten).

Vi föreslår därför:

  • Standardisering av termer och nyckeltal: Vi efterlyser ett ökat samarbete mellan branschaktörer och myndigheter för att etablera en standardiserad ordlista och mätbara nyckeltal. Detta skulle klargöra de begrepp som används och underlätta en transparent och rättvis uppföljning av resultat.
  • Ökat samarbete över branschgränserna: Genom att arbeta tillsammans kan konsulter, byggföretag, materialleverantörer och återvinningsaktörer skapa en gemensam förståelse och optimera användningen av resurser.
  • Utbildning och fortbildning: Det är av stor vikt att kontinuerligt utbilda de som arbetar inom byggbranschen om de principer och processer som är kopplade till cirkulär ekonomi. Det inkluderar en korrekt användning av terminologi.

Innan vi har skarpa definitioner av termer som rör cirkulära lösningar, tjänster och affärsmodeller, och som används enhetligt i branschen, finns risken för missförstånd, urvattning av ambitioner och framför allt, att omställningen bromsas och våra klimatmål misslyckas. Ett gemensamt och enhetligt språk är grunden för en framgångsrik omställning till en mer hållbar och cirkulär framtid.

Några centrala begrepp som ibland används felaktigt i branschen är:

Användningscykel: Tidsspannet under vilket en design eller produkt används eller är användbar för en enskild användare. Klargörande av termen är ett måste för att förstå produktens livslängd och kunna planera för dess framtida användning eller återanvändning.

Återanvända och materialåtervinna: Återanvända innebär att använda produkter i deras befintliga form och skick, medan materialåtervinning är processen att tillvarata material från uttjänta produkter för att skapa nya. Dessa termer är fundamentala för att skilja på processerna och för att maximera resurseffektiviteten.

Restaurera och renovera/rekonditionera: Dessa begrepp beskriver processer för att återställa produkter antingen till deras ursprungliga skick (restaurera) eller till ett användbart/fullgott skick (renovera/rekonditionera). Tydliga definitioner stödjer korrekt hantering och en förlängning av produkternas livscykel.

Upcycling och downcycling: Upcycling är processen att omvandla värdelösa eller oönskade produkter till nya av högre kvalitet. Downcycling som ofta blandas ihop med materialåtervinning innebär att produkten återvinns med försämrad kvalitet. Förståelsen av dessa processer är central för att värdera slutprodukternas kvalitet och funktionalitet.

Återtillverka: Detta är en industriell process som innebär att produkter, komponenter eller material återförs in i en tillverkningsprocess, vilket är en kärnkomponent i en cirkulär ekonomi.

Referenser:

1.Bygg- och fastighetssektorns uppkomna mängder av avfall, Boverket, Granskad: 23 januari 2024, inhämtad 15 maj 2024
2. Masoud Norouzi, Marta Chàfer, Luisa F. Cabeza, Laureano Jiménez, Dieter Boer, Circular economy in the building and construction sector: A scientific evolution analysis, Journal of Building Engineering, Volume 44, 2021,102704, ISSN 2352-7102

Vi som står bakom artikeln:

Ivana Kildsgaard, Hållbarhetschef, Tengbom

Robert af Wetterstedt, Affärsområdesansvarig Hållbarhet, RED Management

Björn Nordin, VD, Svensk Form

Ulf Bergvall, Konsult, CoreSource

Johanna Ljunggren, Corporate Sustainability Manager, Kinnarps

Magnus Engström, Envivo

Fredrik Franzon, CEO & CoFounder, BAUX

Kristina Jonasson, Studiochef Inredning, Tengbom

Maeva Chardon, arkitekt och inrednignsarkitekt, Tengbom

Fanny Stenberg, Affärsutvecklare, Tengbom

Karin Ståhl, Managing Director, Drees & Sommer Sverige AB

Christian Lodgaard, SVP Flokk Design

Soili Salo, inredare, Nordic Green Design

Johanna Vesterberg, Founder & CEO, Normada

Niklas Madsen, CEO/Co-Founder/Designer Manager, SUPERLAB

Rickard Lundell, Grundare, Rebel Light

Kristin Östberg, VD, Indicum Inredningsarkitekter

Therese Löwstedt, Inredningsarkitekt, Partner, Indicum Inredningsarkitekter

Filippa Karlsson, Inredningsarkitekt, Indicum Inredningsarkitekter

Nana Ösgård Heilmann, CEO & Founder, Projekt & design

John Hultberg, Personal och marknad, Recycling Partner

Cecilia Gimmersta Stove, CEO, Support Design

Martin Pollak, Projektledare, Ogeborg

Helene Ogeborg, VD, Ogeborg

Erik Björnbom, Försäljningschef, Modus Sverige

Malin Gangnor, VD, Modus Sverige

Camilla Elvljung, CEO, Matting

Linda Nilson, inredningsarkitekt, Liljewall Arkitekter

Madeleine Nobis, Hållbarhetsstrateg, Liljewall Arkitekter

Malin Moreau, Product Manager/Creative Director, Nola Industrier

Jacop Merlini, VD, VERK

Lina Ek, Sales Manager Sweden, Ludvig Svensson

Alice Stone, Inredningsarkitekt, PE Teknik & Arkitektur

Linn Melin, Inredningsarkitekt, PE Teknik & Arkitektur

Petra Mann, Studiochef intedningsarkitektur, PE Teknik & Arkitektur

Rasmus Ekberg, VD, Carbonzero

Sebastian Rudenstam, VD, Beleco

Kristoffer Magnusson Wahl, Country Director, Sweden, Kvadrat

Stefan Lundberg, VD, Lundbergs möbler

Linn Sylvan, Inredningsarkitekt, Works Arkitekter

Caroline Wetterling, Inredningsarkitekt, Works Arkitekter

Emelie Jensdotter, arkitekt, hållbarhetsansvarig, Arkitektbolaget

Sofie Philipsson, Trade Marketing Manager, Nordics & Baltics, Interface

Anders Grønlund, Global business development, Almedahls

Thibault d’ORTOLI, Nordic Sustainability manager, Tarkett

Christoffer Näs, Arkitekt, Spectrum Arkitekter

Anna Wallerstedt Öberg, VD, Spectrum Arkitekter

Linda Dahl, Försäljning, Dahl Agenturer

Frank Cleeren, VD, Plank-ton Interiör

Kristin Gausdal, Arkitekt, Partner, Byrån för Arkitektur & Urbanism

Per Håkansson, VD, Dacke Consulting

Robin, Rushdi Al-Sálehi, Grundare av Vakansa

Peter Ullstad, VD, Codesign

Anna Mistry Bergbom, Arkitekt, Ahlqvist & Almqvist arkitekter

Elin Bucht, Inredningsarkitekt, Strategisk Arkitektur

Johanna Munck, VD, Strategisk Arkitektur

Ola Karlsson, R&D and Innovation Director, Saint-Gobain Ecophons

Rickard Nygren, Arkitekt, White

Klara Brunnström, Ansvarig Affärsområde Inredningsarkitektur, LINK Arkitektur

Elin Persson, Hållbarhetsansvarig Inredningsarkitektur, LINK Arkitektur

Åsa Lom, Hållbarhetsansvarig Göteborg, LINK Arkitektur

Kontakta gärna Ivana om du vill veta mer

Debatt: Politiker, sluta bromsa klimatomställningen

227 svenska företag inklusive Tengbom med en samlad omsättning om över 1 000 miljarder svenska kronor (motsvarar nästan 20% av Sveriges totala BNP!) går den 7 september 2022 ut i ett gemensamt upprop gällande klimatomställningen.

Ingmar Rentzhog, grundare och vd, WeDontHaveTime AB (publ)
Kalle Nilver, grundare och vd, GoClimate
Johan Falk, grundare och vd, Exponential Roadmap Initiative
Mats Pellbäck Scharp, hållbarhetschef, Ericsson
Sara Nordbrand, hållbarhetschef, Telia Company
Kerstin Lindvall, hållbarhetsdirektör, Ica Sverige
Karin Stenmar, hållbarhetschef, Folksam
Åsa Domeij, hållbarhetschef, Axfood
Erik Wottrich, hållbarhetschef, Tele2 AB
Sara Gorton, hållbarhetschef, Skanska Sverige
Louise Wohrne, hållbarhetschef, BillerudKorsnäs
Naznoush Habashian, hållbarhetschef, PostNord
Andreas Gyllenhammar, hållbarhetschef, SWECO
Henrik Tegnér, strategi- och hållbarhetschef, AFRY
Maja Berggren, kvalitets och hållbarhetschef, Coop butiker och stormarknader
Chiara Selvetti, Director Sustainable Business, ATEA
Sandra Klackenborn, hållbarhetschef, Dustin AB
Monika Magnussson, vd, Apotek Hjärtat
Elin Haapaniemi, tf. hållbarhetsansvarig, Siemens AB
Magdalena Aspengren, Head of Sustainability & Quality, Telenor Sverige AB
Sara Davidsson, hållbarhetschef, Stena Recycling AB
Pamela Morris W, Head of Sustainability, Tre Sverige
Anders Carlsson, hållbarhetschef, Derome AB
Jesper Bondesson, kvalitet och hållbarhetschef, Rusta AB
Pär Larshans, hållbarhetschef, Ragn-Sells
Maria Häger, Director Quality & CR, HKScan Sweden AB
Katarina Thorling, chef hållbarhetsutveckling, Preem
Björn Rentzhog, vd, Persson Invest
Filip Elland, Chief Sustainability Officer, Castellum AB
Anna Werntoft, Chief Transformation Officer, IKANO Bank AB
Lingyi Lu, hållbarhetschef, Söderberg & Partners
Christoffer Carlsmose, Corporate Sustainability Manager, Menigo Foodservice
AB
Ingemar Jansson, styrelseordförande, Digitaliseringskonsulterna
Anna Anderberg, hållbarhetschef, Carlsberg Sverige
Helena Storsten, hållbarhetschef, Swecon Anläggningsmaskiner
Pär Svärdson, vd, Apotea
Johanna Kull, hållbarhetschef, Avanza
Dag Duberg, hållbarhetschef, Tarkett
Stefan Sjöstrand, vd, Skistar
Staffan Fredlund, miljö- och klimatchef ,Wihlborgs Fastigheter AB
Catherine Löfquist, hållbarhetschef, Bring
Alice Devine, hållbarhetschef, Karo Pharma
Hans-Erik Nilsson, kvalitets & miljöansvarig, Bilbolaget Nord
Helena Nordin, Chief Sustainability Officer, Advania Sverige AB
Freddy Sobin, vd, KICKS
Rickard Lyko, grundare & vd, Lyko
Jonas Karlén, vd, AdLibris
Knut Rost, vd, Diös Fastigheter
Katri Junna, vd, Netlight
Hans Redig Bolin, vd, Cervera
Jörgen Eriksson, vd, Catena
Måns Alfvén, medgrundare och partner, Alfvén & Didrikson AB
Mikael Hedström, tillförordnad vd, Foria
Johanna Lundgren, hållbarhetschef, SPP
Jessica Malmfors, vd, Lannebo Fonder
Linus Berg, hållbarhetschef, Ocab Sverige
Thomas Örtenberg, vd, Rosemount Tank Radar AB
Maria Röske, styrelseordförande, 100% Förnybart
Heidi Östlund, Head of Sustainability, Semcon AB
Fredrik Hamilton, vd, BudBee
Fredrika Klarén, hållbarhetschef, Polestar
Louise Lindroth, hållbarhetschef, Olsson & Co AB
Louise Wall, hållbarhetschef, HSB Riksförbund
Malin Stenkilsson, marknads- och hållbarhetschef, Scapa Inter
Anna Graaf, hållbarhetschef, White Arkitekter
Maria Fiskerud, hållbarhetschef, BRA Sverige AB
Erik Martinson, vd och medgrundare, Svea Solar
Carl-Magnus Bergenstierna, kvalitets- och Miljöchef, Nordvalls Etikett AB
Linda Schuur, hållbarhetschef, Intea
Jan Mattsson, vd, Tengbom
Patrik Andersson, vd, Brunswick Real Estate
Rikard Frost, vd, Filippa K
Johan Björling, hållbarhetschef, Norden Forbo Flooring AB
Joakim Levin, vd, Nudie Jeans
Torbjörn Andersson, miljöansvarig, SDR Svensk Direktreklam AB
Vilhelm Broman, hållbarhetschef, Bo Andrén AB
Marie Lantz, CFO, Aura Light International AB
Ulrika Hasselgren, hållbarhetschef, Coeli
Sebastian Holmström, hållbarhetschef, Inrego
Eva Normell, Sustainability Officer, Alder
Gustaf Lilliehöök, hållbarhetschef, Nrep
Marianne Strindin, hållbarhetschef, Beans in Cup AB
Stefan Albertsson, vd, AddSecure
Eva Karlsson, vd, Houdini
Sandra Comstedt, kvalitet, miljö & hållbarhetsansvarig, Nevotex AB
Fredrik Sävhammar, CTO & miljöansvarig, EJOT Sverige AB
Madeleine Bergrahm, hållbarhetschef, Tacton
Daniel Wilded, försäljningschef, Masonite Beams AB
Magnus Palm, hållbarhetsansvarig, Glasgruppen i Sverige AB
Karin Liljegren, hållbarhetschef, Powerpipe Systems AB
Mayako Fagerfjäll, vd, Bontouch
Mia Steen, vd, KGM datadistribution AB
Fredrik Hagenius, grundare, Campusbokhandeln och YEoS
Björn Samenius & Mats Rydsund, ägare, Artex
Natalie Ericsson, kvalitets- och miljösamordnare, Mellansvenska Städ AB
Magnus Rydell, vd, Trangia AB
Johnny Warström, grundare och vd, Mentimeter
Niclas Sahlgren, vd, Eways
Andreas Eneving, hållbarhetsansvarig, FLINTAB AB
Linda Fransson, vd, Gnosjö Automatsvarvning AB
Johan von Wachenfeldt, vd, Arkitekterna Krook & Tjäder AB
Olle Rydqvist, grundare, PE-accounting
Lucas Pontén, hållbarhets- & kvalitetsansvarig, Svensk Emballageteknik AB
Johan Attby, vd, Fishbrain
Björn Fant, vd och grundare, Hemmy.se
Mathias Hjerpe, miljö & kvalitetschef, TI Fluid Systems
Annachiara Torciano, Head of ESG and Communication, Slättö
Sofia Widengren, hållbarhetschef, Pinpointer AB
Sofia Austern Björkman, vd, Reklambyrån Volt
Lise Tormod, vd, Cordial AB
Emma Östlund, hållbarhetschef, ETTELVA Arkitekter
Anton Johansson, grundare och vd, Grebban Design AB
Alain Visser, vd, Lynk & Co
Cornilla Von Plumgren, vd, ZeroMission
Zandra Rauchwerger, vd, Antrop AB
Istvan Kasa, ägare & vd, Specialverktyg I Norrköping AB
Maria Brolin, medgrundare, Svea Vind Offshore
Johan Merkel, chef nyproduktion, Bergsundet
Magnus Cramne, ekonomichef, DocuPartner AB
Markus Ekelund, vd, 2050 Consulting AB
Jenny Brusk, hållbarhetsansvarig, Science Park Skövde
Erik Oskarsson, vd, Rouse AB
Fredrik Zettergren, vd och grundare, Sensebit-gruppen
Erica Ohlsson, hållbarhetschef, 421 Resource Management AB
Karin Ruiz, vice vd, Sting
Stefan Fragner & Marie Stolt, Co-CEOs, Understatement AB
Martin Johansson, vd, Layer Ten Collective AB
Josef Ingvarsson, Head of CX & Sustainability, Mestro AB
Mia Barkland, vd, Trossa
Yasemin Arhan Modéer, vd, Altitude Meetings AB
Niclas Winroth, grundare & vd, Beyond Retail
Sven Wolf, vd, Bzzt AB
Patrik Illerstig, medgrundare & vd, Carla AB
Christian Patay, vd, Tricorona Climate Partner AB
Erik Jarlöv, vd, Urban Design
Isabella Palmgren, vd, Mimbly AB
Johan Löfquist, Head of Sustainability, Data Worldfavor
Johan Aronsson, vd, Marknadsbyrån i Skandinavien
Hampus Jakobsson, General Partner, Pale Blue Dot
Louise König, vd, The New Division
Jarl Bengtson, hållbarhetsansvarig, Climate Recovery
Johan Forsberg, medgrundare, DigJourney AB
Niclas Carlsson, grundare, Founders Alliance
Tobias Engström, vd, Klevgränd
Jonas Ljungström, Senior Partner, Naventus Corporate Finance
Jonas Grenfeldt, grundare, Panang Kommunikation AB
Joakim Byström, vd, Absolicon Solar Collector AB
Tomer Shalit, grundare, ClimateView
Daniel Dellham, medgrundare och hållbarhetsexpert, Deedster
Anna Ryott, grundare, Heart17
Kristian Rönn, grundare & vd, Normative
Henning Eliasson, grundare & vd, KJ Nordic AB
Patrik Lundström, vd, Renewcell
Tanmoy Bari, vd, Greenely AB
Ola Lowden, grundare & vd, Omocom
Jonas Stålhandske, vd, Biofrigas Sweden AB
David Bryngelsson, vd & grundare, CarbonCloud
Patrick Stahl, vd, Perfect Life AB
Ulrika Erkenborn Rugumayo, vd, Transformity
Bo Nilsson, grundare & vd, A Sustainable Tomorrow
Jonas Brandt, ekonomichef, Arvet Trä AB
Robert Sabelström, grundare & vd, Climate Hero AB
Therese Ruth, grundare & vd, Hemma
Nils Bohlin, medgrundare & ordförande, Innoventum AB
Ted Elvhage, ordförande, Keiretsu Forum Nordics AB
Annika Sundin, vd, Medveten Kommunikation Stockholm AB
PhD Sonja Blom, vd, Seemly MRS
David Andersson, grundare och vd, Svalna AB
Malin Thorsén, vd, Bright Planet AB
Kerstin Cooley, Managing Partner, Brightly Ventures
Petter Palander, grundare, Climate Action Agency
Sara Mellström, grundare, Ekonomilyftet i Stockholm AB
Gustav Johansson, entreprenör & matkreatör, Jävligt gott
Sara Jansson, hållbarhets koordinator, LIFE Academy
Mikael Emtinger, grundare, Montjing AB
Gustaf Forsberg, jordbrukare & vd, NitroCapt AB
Cozette Wachtmeister, vd, Removement
Catarina Rolfsdotter-Jansson, vd, Rolfsdotter AB
Maria Svantemark, medgrundare & vd, SustainLab
Björn Larsson, vd, The ForeSight Group
Per Hässler, grundare & vd, Your Company AB
Magnus Granér, grundare, 1000 skis
Paul Berggren, grundare & vd, Acamp tech AB
Maria Smith, generalsekreterare, Axfoundation
Helena Torhage, vd, Backing The Future AB
Tanya Horowitz, General Partner, Butterfly Ventures
Ulf Söderström, vd, byWiT AB
Erika Johansson, grundare & vd, Cirquality och Fellow Future
Anette Nordvall, Investment manager, Cross Nordic Capital
Lotta Bångens, vd, EnergiEffektiviseringsFöretagen
Mikael Nilsson, vd, Facilitator International
Linda Bjernstål, vd, Forestcarb
Maria Ingels Carlsson, grundare & vd, Green communication
Therese Lundquist, grundare & vd, Green Little Heart
Nina Ekelund, generalsekreterare, Hagainitiativet
Erik Huss, vd, Husstainability AB
Karin Sundby, grundare, Ideando AB
Peter Wolpert, vd, Industrifonden
Johan Lind, grundare & vd, Klimio AB
Rasmus Lind, vd & grundare, Learning Leader Sweden AB
Nina Isaksson, partner, Lub Dub Denim AB
Magnus Bergman, General Partner, Luminar Ventures
Susanne-Wedin Schildt, grundare, Ocean Community
Clara Lidberg, vd, Panter AB
Rodrigo Muñoz, grundare, Planet Ventures
Jan Peter Bergkvist, vd, SleepWell AB
Svante Forsberg, styrelseordförande, Styrelseakademien
Simon Werbart Flato, grundare och verksamhetschef, Sustainergies
Christine Ehrlander, hållbarhetschef, Sveland Djurförsäkringar
Ylva Hedman, vd, Tänkvärt Företag AB
Jonas Öste Klevhag, Director Collaborations, The Bridge by Altitude
Patric Wichmann, vd, Triple P Wichmann AB
Linda Fragner, grundare, Upgreen AB
Ulrika Wilhelmsson, medgrundare och vd, UTurn
Robin Rushdi Al-salehi, grundare och vd, Vakansa
Mattias Weerasooriya, Coo och medgrundare, Wellfish AB
Nickie Excellie, chef hållbarhet, Alecta Fastigheter
Sanna Norén, hållbarhetsansvarig, H2 Entreprenad
Ulrika Almquist, vd, Brid
Tobias Bard, vd, Prototyp
Johan Svenungsson, partner, Accigo AB
Karl Andersson, vd, Matsmart
Johanna Ossiansson, hållbarhet- & miljöchef, AB Tingstad Papper
Fredrik Lindberg, vd, Vernum Fastigheter
Sara Jägermo, fastighets-och hållbarhetschef, Vacse AB
Johan Tiselius, Head of Sustainability, Infranode
Lisa Wahlström, hållbarhetsdirektör, Coca-Cola Europacific Partners

Ja. En lång lista. Ett viktigt upprop.

Shall we just quit and stay at home?

Sustainability is complex, no doubt about it. But quitting before even getting started saving the planet is surely not an option. Here’s Ivana Kildsgaard on conquering the sustainability challenges of the building sector.

The state of our environment is alarming. Each day new reports warn for devastating environmental and socio-economic consequences if we should fail to limit global warming to 1,5 degrees Celsius. Numerous references show that with current pledges, defined by the signatories of the Paris agreement, the average temperature rise projected by year 2100 might end up at 2,9 degrees warmer than today. Among others, Johan Rockström, warns that we need to cut greenhouse gas emissions by half by 2030! Impossible—many might say.

So, what are Tengbom’s alternatives? We can quit and stay at home. Our profession is after all one of those that, to a large extent, contributes to global warming, often called ‘the 40 percent sector’. Each project we are involved in creates an environmental and climate impact, today and tomorrow. In fact, in order to reach Rockström’s targets one might suggest the best thing would be to stop all operations within the building sector. This would, however, cause direct socio-economic consequences. So, quitting is not a realistic option.

Each project has only one chance to succeed, and it is our responsibility to see that it does.

The other alternative is to make our projects truly sustainable. As architects and engineers, working with city planning, buildings, landscape, infrastructure and interiors, as well as project management, we have a possibility to genuinely affect every project’s sustainability profile. Each project has only one chance to succeed, and it is our responsibility to see that it does and to maximize its potential.

Sustainability is very complex, no doubt about it. It is widely accepted that collaboration is the key if we want to successfully work with sustainability. Still, with respect to our profession and role, we need to be aware of the four aspects which affect each project’s outcome.
These are:

  • Optimization of a project’s environmental profile; where minimizing negative climate, environmental and health impact, as well as minimising use of raw resource lies in focus.
  • The needs and well-being of citizens today and in the future. Adapting to the the speed of change that our society is going through and focusing on the challenges occurring with an aging population, urbanization, geopolitical tensions, social media evolution, digitalisation and AI dominance.
  • Economic profitability; where new investment calculation models, including new business models for operations, are needed to secure long-term profitability and value of our projects.
  • Finally, architectural identity and quality that secures longevity and future heritage.

In other words, how can we ensure that the choices we make in each project are right for the planet, people, economy and identity of our cities, when we still work with old fashioned perceptions of a perfect world? Especially when we’re still using old building and investment models, and living in the belief that solving the world’s problems is somebody else’s task? Clearly, there’s no simple answer, nor a quick and easy evaluation tool. What we can do today is accept the responsibility to fully explore the sustainability potential of every one of our projects. We should not be afraid to question the requirements and ambitions. And we should dare to disrupt old fashioned working methods, while utilising our co-creative approach to its full potential. We must use the potential of new digital tools and solutions, provided by, among others, our own ArchTech & Future. By aligning and collaborating with the best we will ensure both good results, knowledge development and increase our competitiveness.

We should dare to disrupt old fashioned working methods.

By being engaged in different forums and platforms, like the Uppsala Climate Protocol, Roadmaps for fossil free competitiveness, 100Gruppen, and more, we can explore and develop new solutions beneficial to us all. Today we don’t have the luxury to keep state-of-the-art solutions and tools to ourselves. We need to be generous and share our knowledge and experiences with others. One of Tengbom’s core values is the belief in Collective Intelligence—meaning that the intellectual power of a group is greater than that of one individual. Knowledge sharing can be done in several ways, among other conferences open for both research and industrial actors. One which will specifically address susatinable buildings and neighbourhoods is the 1st Nordic Conference on Zero Emission and Plus Energy Buildings, held in Trondheim 6-7 November 2019. I hope to see many of you there.

Det här inlägget skrevs av vår hållbarhetschef Ivana. Hör gärna av dig med frågor eller tankar.

References, facts and reflections:

A summary of seven charts, easy to read, can be found at BBC. For those even more interested check-out IPCC.

As citizens we are responsible for a large amount of greenhouse gas emissions. According to the Swedish Environmental Protection Agency each person in Sweden on average contributes to emitting 10,11 ton CO2 equivalents per year.  The figure includes both private consumption (ca 7 ton CO2 ekv. for household use – food, living, transport and personal commodities) and public consumption and investments (buildings and machines). More on different calculation models here. In order to meet the Paris targets our average contribution of greenhouse gas emissions per person per year should be less than 1 ton until 2050.

In 2010 and 2011 the One ton life project was carried out by several Swedish actors. The Lindell family tried reducing their environmental footprint from 7,3 ton to 1 ton CO2 ekv per year. By tremendous efforts they managed to go down to 1,5 ton.  To achieve this, drastic changes were made in their lifestyle, from transportation (no recreation or holidays, avoiding busses), food choices (vegan diet), accommodation and energy (limited living quarters and extreme water rationalisation) as well as other sources (cut back on recreation, no restaurant or café visits). The conclusion was that this kind of lifestyle was almost impossible to implement as mainstream.

A study performed by Swedish Environmental Protection Agency shows that 8 out of 10 Swedes believe that they themselves can do something to stop climate change. That means at least 520 Tengbom employees are willing to do something about it. I actually hope that we can be one of those companies where a 100% of our employees are willing to engage and take action for the climate.

”Arkitekturen måste bidra till att göra den digitala transformationen mer human”

När samhället digitaliseras förändras vårt beteende och det kräver ett etiskt ansvarstagande. Vi kan inte längre tillåta kompromisser med de mänskliga behoven i jakt på innovation, skriver digitaliseringsexperten Sarah Dahman.

Det är ett ganska vanligt scenario nu för tiden att se familjer, vänner eller kollegor sittandes runt ett matbord och istället för att prata med varandra tittar alla på sina telefoner. Ett beteende som vi egentligen inte valt själva, något vi inte är speciellt medvetna om varför vi gör. Det upplevda kravet på att alltid vara uppkopplad och konsekvensen som det innebär, att leva med ständiga intryck från sociala medier och annat som vi väljer att följa, leder ofta till ytliga relationer snarare än genuina och känslofyllda.

En ny amerikansk studie visar att 50 procent av landets unga vuxna idag känner sig socialt isolerade. Detta har allvarliga konsekvenser på folkhälsan i form av depression, sjukdomar och faktiskt en uppåtgående kurva vad gäller självmord. Problematiken är till stor del att vi har låtit tekniken förändra våra beteenden utan att ställa några motkrav. Med andra ord kan man säga att vi anpassat oss till de digitala verktygen, istället för att anpassa verktygen efter våra behov.

Vi har anpassat oss till de digitala verktygen, istället för att anpassa verktygen efter våra behov.

Teknikutvecklingen sker i sådan hastighet idag att analysen kring vad som är bra eller dåligt för hälsan ofta uteblir i all hast. Utveckling sker, och vi känner stress över att inte hänga med – ”det måste man ju”. Det viktigaste kravet vi kan ställa på digitaliseringen är därför hur vi utnyttjar dess frukter för att skapa möjligheter, istället för att låta dess output påverka oss negativt.

Teknik i sig driver dock inte innovation, utveckling eller tillväxt. Det gör människan genom kunskap och lärande. Allt rationellt kan programmeras, men det som inte går att ersätta med robotar är empati och social interaktion. Vår intuition, att läsa av en situation, viljan och konsten att samarbeta och samskapa. Den som skapar samhället måste också ta ansvar för människan i det, hur hen rör sig, agerar och beter sig baserat på givna mönster eller strukturer. Här har arkitekten en större roll att utforska och ta. Det vi skapar får konsekvenser och vi om någon kan bedöma vilka typer av beteenden det vi skapar leder till. Arkitekten har helt enkelt en större roll att ta när det kommer till de etiska perspektiven av samhällsbyggandet.

Så, vilka digitaliseringsprocesser ska vi introducera i samhället baserat på det vi vet och lärt oss? Ska vi fortsätta att vara passiva och anamma beteenden som gör oss illa, eller ska vi ställa krav på transformation som har en positiv effekt på oss som människor, såväl som på klimatet och vårt samhälle?

Till skillnad från teknikutvecklingen händer inte arkitektur utan att vi märker det eller kan påverka det. Det är en långsammare process, och kanske ytterligheten av mänskligt skapande. Men det får trots allt konsekvenser. Inte bara idag, utan också imorgon och om hundra år. Därför är det vår plikt, som arkitekter, beställare och rådgivare, att ställa de rätta kraven och göra medvetna val. Självklart ska vi skapa fantastiska byggnader och miljöer – men också axla rollen och ansvaret det innebär att vara beteendeskapare i en digital transformation som i många fall omedvetet förändrar människans beteende. Vi kan inte längre tillåta kompromisser med de mänskliga behoven i jakt på innovation. Istället behöver vi fråga oss vilka beteenden vi vill och behöver skapa med arkitektur. Hur bidrar vi till en positiv matbordsupplevelse?

Debattartikeln skrev av Sarah Dahman och publicerades ursprungligen i Computer Sweden, 2018-12-19.

”Jämställdhet är inte ett gissningsarbete”

Som arkitekter har vi stor påverkan på den fysiska och också sociala miljön i samhället. I detta arbete ser vi saker som inte är självklara för alla. Som att miljöer kan vara exkluderande, otillgängliga och orättvisa beroende på hur gestaltningsprocessen sett ut och vilka frågor man ställt. Eller inte ställts. Om man planerar och bygger efter en onyanserad verklighetsbild och fortsätter att reproducera den stereotypiska bilden av en stad för alla, riskerar klyftorna i samhället att öka. Jämställdhet är inte ett gissningsarbete. Genom att titta på fakta, vara på fältet och samla information från verkligheten kan vi planera och bygga städer för alla, på riktigt.

Det unika tolkningsföreträdet vi har som arkitekter kommer med ett tungt ansvar. Vi behöver nämligen ständigt ifrågasätta och reflektera över vår egen roll och påverkan. För att inte fastna i gamla tankebanor behöver vi vara medvetna om de föreställningar vi bär på. På så vis blir de inte cementerade i tidiga skeden. Genom att anta ett normkritiskt tankesätt kan vi arbeta för att alla brukare gynnas, även de som historiskt sett har osynliggjorts i stadsrummet. I takt med att kommuner och landsting ställer krav och sätter mål för jämlikhet måste vi svara. Vi behöver inga argument för att arbeta normkritiskt, och inte heller längre några ursäkter för att inte göra det. Men med hjälp av den mycket bra forskning som redan finns ser vi nu ett behov av att utveckla metoder för att omsätta det normkritiska perspektivet till praktisk handling

Under året har vi med hjälp från Vinnova fått möjlighet att granska och utvärdera vår egen gestaltningsprocess utifrån ett normkritiskt perspektiv. Och då med särskilt fokus på jämställdhet och jämlikhet. Sundbybergs stad har uppmärksammat att kvinnor hamnat i skymundan i specifika stadsdelar varpå vi börjat utforska normkreativa lösningar för ett jämställt stadsrum. Tillsammans med ungdomar från området har vi byggt och utvärderat tillfälliga installationer vilka fungerat som diskussionsunderlag för eventuella permanenta funktioner. Med oss har vi Ulrika Gunnarsson Östling som forskar på KTH med inriktning på hållbar urban utveckling utifrån ett genus- och miljörättviseperspektiv. Erfarenheterna vi drar från detta arbete kommer vi att dela med kollegor för att sprida kunskaperna i hela organisationen.

Jämställdhet är inte en enmansshow. Beställare måste ställa krav enligt lagen, och vi arkitekter måste ha ett normkreativt tankesätt i ryggraden. Jämlikhet och jämställdhet får och kan varken vara ett konceptuellt pålägg mot slutet av ett projekt eller en konkurrensfaktor företag emellan. Med gemensamma aktioner och generös kunskapsdelning över gränserna kan vi åstadkomma verklig skillnad. Det gäller att se sin maktposition – och att använda den på rätt sätt. Görandet ligger hos oss. Ändå kvarstår frågan; hur kan vi göra mer tillsammans?

Dafni Sarakinis, landskapsarkitekt på Tengbom
Karin Manberger, landskapsarkitekt på Tengbom

Debattartikeln publicerades ursprungligen under rubriken ”Vi kan planera och bygga städer för alla, på riktigt” i Form nr 6/2017.

begrepp "Jämställdhet är inte ett gissningsarbete"

Tengbom är med när Uppsala växer

Den 26-27 augusti 2016 ordnade Uppsala kommun två dagar om framtidens Uppsala och stadens nyaste stadsdel Rosendal, ett projekt vi har en framträdande roll i där vi tillsammans med WSP hjälper kommunen med sitt planarbete. Ledorden för dagarna var Mångfald, Variation, Trygghet och Hållbart byggande. Politiker, tjänstemän och branschfolk var på plats, liksom vi.

”Uppsala har för tredje året i rad utsetts till bästa stadskommun av tidningen Fokus, och det är högt tryck att få bygga och bo i Uppsala. Mässan var ett välbesökt tillfälle och en spännande mötesplats för oss att möta både nya och gamla kunder och bygga vårt varumärke på Uppsalamarknaden,” säger Jörgen Orback, kontorschef på Tengbom i Uppsala.

Vi på Tengbom var enda arkitektkontoret med egen monter. Många besökte oss och intresset var stort för samtal och en rundtur i de VR-glasögon som fanns på plats.

Panelen Rosendal Uppsala VäxerVi var också delaktiga ett i panelsamtal under rubriken Vi bygger inte bara bostäder – vi bygger samhälle, där Cecilia Holmström, strategisk rådgivare inom bostadsfrågor, samtalade med Ulla-Britt Wickström, Uppsala kommun, Sanna Hederus och Åsa Kallstenius, KOD Arkitekter. Samtalet handlade om framtidens bostadsmiljöer och socialt hållbart bostadsbyggande i praktiken.

Man inledde med behovet att planera för generalitet och anpassningsbarhet i större utsträckning än tidigare, att en hållbar stad i framtiden behöver vara ”resilient” – motståndskraftig mot förändringar. Samhället förändras i högre takt än någonsin. Teknikutveckling, klimatutmaningar, värderingsförflyttningar hos boende i våra bostäder och städer, nya värderingar från nya svenskar och demografiska förändringar är några exempel på det som Cecilia lyfte fram i samtalet.

”Vi behöver införa scenarioplanering i framtidens hållbara samhällsbyggande; planera för det oväntade och inte besluta eller slå fast allt från början, liksom utvärdera kontinuerligt och prototypa som vi pratar mycket om på Tengbom. Vi behöver förbereda en process där planer kan ändras efter hand som omvärld, målgrupp, eller teknikutveckling förändrar behov och möjliga lösningar.”

Cecilia lyfte exempel på utmaningar om vi tänker statiskt, som det faktum att det inte alltid är de människor som flyttar in som området ursprungligen planeras för och att vi inte har flexibilitet i nyttjandet av ytor i bostäder, stadsdelar, eller planeringsprocesser som kan möta upp detta. Eller att klimatvänligt byggandet styrs av lagar och markanvisningsavtal som relaterar till låg energiförbrukning. Något som inte förbereder oss på att solenergi kommer vara hälften så dyr som konventionellt producerad el om 3-6 år när husen är klara. Om energin är billig, förnyelsebar och egenproducerad när byggnaden sätts i drift är det mer klimatsmart att inte använda mycket material med enorma materialflöden. Likaväl det faktum att glas med ny teknik klarar solinstrålning och värmeförluster mycket bättre medan vi är fast i små fönster på grund av förlegade energikrav med avkall på utblick, dagsljus och fasadgestaltning.

Vision Rosendal, Tengbom
Visionsbild Rosendal. Illustration: Tengbom

Vidare lyftes vikten av variation, och inte bara på ytan. Idag syns explosion i stadsutvecklingsprojekt av småskaliga, varierade tak och fasader, medan variationen bakom ytan är lägre än någonsin. Det skapar ett homogent icke-flexibelt boende som inte är socialt hållbart. Istället efterfrågades ett fokus på fler lägenhetsstorlekar, bredare målgrupper och inte bara yteffektiva kompakta bostäder.

”Vi behöver bygga mer variation i innehållet, mer heterogena, anpassningsbara bostäder avseende målgrupper, upplåtelseformer, lägenhetsstorlekar, funktionalitet, ytor och standard. Samtidigt måste vi fokusera på en medveten verktygslåda för variation i stadsmiljön i det långsamma tempot, den nära skalan. I sockelvåningar, entréer och mötet med det publika rummet. Inte bara variation ur fågelperspektiv,” sa Cecilia.

Avslutningsvis uppmärksammades de 15 procent som lider av rådande bostadsbrist i Sverige. De människor som står utanför bostadsmarknaden, utan råd att efterfråga en ny bostad. Socialt hållbart bostadsbyggande måste möta denna målgrupp. Här krävs tydliga värderingar och politiska åtgärder. Lösningen är inte nybyggda kompakta, oflexibla bostäder med låg kvalitet och kortsiktigt perspektiv. De är fortfarande för dyra, och ändå inte långsiktigt hållbara för människor, stadsmiljö eller klimat.

Panelsamtalet lockade publiken till skratt, applåder och nickande medhåll. Intressanta diskussioner kring temat fortsatte efteråt med besökare i vår monter.

Uppsala Skräpkör är en installation av Uppsala kommun med kampanjspråket: ”Tillsammans kan vi göra Uppsala renast”.

En ny bostadspolitik – men grundat på vilka värderingar?

I veckan kom regeringens förslag på hur man ska öka bostadsbyggandet och lösa den bostadskris som finns i Sverige och som innebär att 700 000 nya bostäder behöver byggas innan 2025. Vi efterfrågar mer fokus på klimat- och hållbarhetsfrågor, samt ifrågasätter vilka värderingar som ska ligga till grund för framtidens bostäder. Låt oss lära av historien.

Efter havererade samtal och alliansens olyckliga avhopp borde man kanske vara tacksam över att det lades fram hela 22 stycken förslag, men innehållet i dessa visar fortfarande att Sveriges folkvalda inte förmått axla ansvaret att hjälpa sina väljare till en så grundläggande livskvalitet som ett bra hem för alla, och samtidigt ta ansvar för en långsiktigt hållbar stadsutveckling för kommande generationer.

Mycket kunskap finns i vår historia, där otaliga utredningar upprepade gånger konstaterat behovet av rationellare produktion med större upprepning och samtidigt skenande byggkostnader. I perioder har man fått fart på byggandet av nya bostäder, vilka dock blivit för dyra för de som verkligen behövt dem. Vi har gått från ”Eländiga bostäder skapa eländig befolkning” (1859) till ”Bostadsfrågan är tvifelsutan ett kompliceradt problem” (1912). På 1940-talet konstaterade man att marknaden inte kunde finansiera långsiktiga och goda bostäder åt alla, det vill säga de med liten plånbok. Staten tog så över finansieringsansvaret, vilket de i princip behöll till krisen på 90-talet. Om vi tar med oss erfarenheterna från historien och samtidigt förmår att blicka framåt, mot den värld vi kommer att stå i om 10, 30 eller 50 år blir det tydligt att bostadspolitiken idag kräver helt nya tag.

Vi tror inte att den framtida världen mäktar med att låta marknaden bygga med regelverk, om än tillfälligt, som sätts ur spel i syfte att främst minska byggkostnader. Det som kommer lida mest av konsekvenserna är långsiktiga kvaliteter som goda gestaltade livsmiljöer, samt funktionella, anpassningsbara och framtidsanpassade bostäder med hållbara material och med klimatneutrala lösningar. Bostäder som, och detta är det mest allvarliga, ändå kommer att vara för dyra för de som idag står inför den verkliga bostadskrisen. Nämligen de runt 15 procent som utan betydande inkomst eller kapital står utanför bostadsmarknaden; unga, nyanlända, stora barnfamiljer, ensamstående, sjuka och låginkomsttagare. Förenklade regelverk kommer inte att påverka dessa människors möjlighet att får råd med permanent tak över huvudet.

Det vi vill se nu är att politiken tar nya tag och tar ansvar för finansieringsfrågan avseende långsiktigt socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbara bostäder. För alla. Samtidigt uppmanar vi till att på riktigt se över hur man ökar rörligheten på bostadsmarknaden och skapar förutsättningar för att bättre nyttja det befintliga beståndet. Att ta bort det övre uppskovsbeloppet gynnar troligen mer de som sitter på stora och dyra innerstadslägenheter och storstadsnära villor, samtidigt som uppskovsräntan gör uppskovet i sig väldigt dyrbart. En mer flexibel bostadsmarknad i stort och ett frigörande av mindre eller billigare bostäder borde i stället drivas på av en sänkt reavinstbeskattning.

I våra utredningar kan vi se att upp mot 150 000 bostäder torde kunna skapas i miljonprogrammets områden genom förtätning, påbyggnad av befintliga bostadsfastigheter och ombyggnad av outnyttjade komplementytor inom dessa. De bostäderna blir både billigare och i vissa fall snabbare att bygga då de inryms i eller nära befintlig struktur. Samtligt ger man dessa områden ett välbehövligt tillskott på fler lägenhetsstorlekar, andra upplåtelseformer samt skapar arbetstillfällen och underlag för samhällsservice och handel. Något som inte bara gynnar bostadsbristen utan också bidrar till integration och ökad sysselsättning – två andra stora samhällsutmaningar idag. Vi efterfrågar särskilt förslag som på allvar möter utmaningar genom att ta vara på möjligheterna till synergier i miljonprogrammets bostadsbestånd.

Slutligen ber vi våra folkvalda att ta klimat- och hållbarhetsfrågorna på större allvar än vad som syns i de 22 punkter man nu presenterar. Ska vi bygga 700 000 nya bostäder måste dessa vara klimatsmartare än vi någonsin byggt tidigare. Vi måste se längre än låg energiförbrukning och miljöklassning av byggnader. Framtidens energi är grön och förnyelsebar. Framtidens fönster håller ute kyla och solvärme utan att göra avkall på dagsljus. Därmed blir det andra aspekter som påverkar vårt koldioxidavtryck, liksom möjligheten att lämna över planeten till kommande generationer. Det vi istället måste börja prata om är materialflöden, tillverkning, transporter och livslängd för de material vi bygger med. Om själva mängden inbyggt material och dess miljöpåverkan under byggnadens hela livscykel, likaväl som den livsstil våra bostäder inrymmer.

Så låt oss åtminstone lära av historien att vi behöver börja prata om värderingar. Vad är viktiga värderingar för samhället idag och för kommande generationers samhälle? Vilka värderingar och vilka behov ska ligga till grund för hur vi gestaltar, finansierar, styr och driver fram framtidens hållbara samhälle?

Cecilia Holmström
Strategisk rådgivare, Arkitekt SAR/MSA

Cecilia Holmström är strategisk rådgivare inom bostads- och hållbarhetsfrågor på Tengbom. Hon är en flitig och välanlitad föreläsare och workshopledare inom bostadsfrågor, hållbar stadsutveckling, framtidens målgrupp och livsstil, värderingar och teknikutveckling. Hon har mångårig erfarenhet av stadsutvecklings- och bostadsuppdrag samt av miljonprogrammens utmaningar och möjligheter. Cecilia har också under flera år varit engagerad i forskningsuppdrag som ex HSB Living lab samt arkitekturens påverkan på materialflöden inom E2B2.

Texten publicerades ursprungligen av Fastighetsnytt den 27 juni 2016.

”Låt inte förlegade lagar och regler kriminalisera branschen”

Digitalisering är nyckelordet när vi ska framtidsanpassa fysiska lösningar och tjänster som påverkar våra bostäder och livsmiljöer. Risken när inte regelverket hänger med samhällets snabba utveckling är att medborgarna tar lagen i egna händer för att skaffa sig något så grundläggande som tak över huvudet. Det menar Johanna Frelin, vd på Tengbom, som gärna vill provocera fram en förändring och då tar hjälp av den digitala revolutionen.

Hur håller man sig aktuell och uppdaterad i en värld som förändras i den takt vi ser idag? Hur kan vi bygga hus och bostäder som står flera hundra år framöver och är anpassade för framtiden?

Vi kan konstatera att förändring krävs, med tanke på att vårt samhälle till stor del fortfarande präglas av hur vi levde under industrialismen. Men de senaste 10-20 åren har vi sett en förändring från det linjära tankesättet och vi har utvecklat nya beteenden för bland annat hur vi handlar och agerar. Grunden till detta är digitaliseringen. Hastigheten idag skiljer sig markant från tidigare paradigmskiften och revolutioner. Som ett räkneexempel brukar jag ta tiden det tar för en produkt att bli en ”massteknik”, vilket man klassar något som nått 50 miljoner användare. För teven tog det 13 år. Internet tog fyra. Endast 88 dagar – ! – tog det för Angry Birds att nå 50 miljoner spelare.

Framtidens bostäder bör givetvis anpassas för framtidens kunder, dagens unga generation, som inte pallar vänta på att något laddar, inte funkar eller är otillgängligt. Då finner de en annan lösning eller leverantör! Dessa unga går under namnet Den värderingsstyrda generationen, och de växer upp med helt andra värderingar än vad deras föräldrar hade. Hierarki betyder inget för dem. Hela sitt liv har de fått höra att de kan bli vad de vill. De förväntar sig mobilitet, flexibilitet och saker on demand. De tycker att för mycket prylar tynger ned deras snabba livsstil och de är inte intresserade av ägande i samma utsträckning som föräldrarna. Till exempel vill de säkert ha en bostad on demand. Normen är att dela, om det så gäller bilen, bostaden eller hunden.

Inom 20 år kommer vartannat jobb att vara automatiserat, vilket är en utmaning för alla, men verkligheten för den unga generationen. De kommer att behöva vara mycket mer flexibla och säkert följa sina microjobb världen över. Detta förutsätter även andra typer av hyresformer av bostäder än vi ser tillgängliga idag.

Frågan vi måste ställa oss är om vi är redo för denna generation och digitaliseringen. Hur går vi från att vara en dinosaurie till en Angry Bird?

The Internet of Things är inte längre något som går att förpassa som designskoleprojekt, utan en verklighet som i högsta grad påverkar hur vi lever. Det kommer att förändra hur våra hem fungerar, men också ser ut. Nanoteknikens intåg kommer likaså att påverka hur vi bygger och bor. Tekniken kommer att tvinga oss att ändra på byggnormer och framförallt kanske hur vi ser på hållbart byggande. Nanotekniken kan lagra energi, vilket kommer att vara grundläggande för den värderingsstyrda generationen som kommer att kräva förnyelsebar energi – utan beroendeförhållande med någon. Framtidens klimatsmarta hus kommer att vara egna ekosystem, med solpaneler och Teslabatteri. Frågan vi måste ställa oss är om vi är redo för denna generation och digitaliseringen. Hur går vi från att vara en dinosaurie till en Angry Bird?

På Tengbom tänker vi mycket på detta och hur vi kan förbereda för kommande generationer redan idag. Digitaliseringen handlar om mer än verktyg och tekniker, nämligen beteenden som driver utvecklingen. Sverige ligger nästan först i digital utveckling och vår bransch måste hänga med i denna resa för att vara relevanta och inte minst för att kunna utbilda våra uppdragsgivare i framtidens utmaningar och möjligheter.

Vi gör detta på Tengbom genom att forska i beteenden som har att göra med bostaden, men även framtidens kontor. Vi är själva försökskaniner i två kontorsprojekt där vi utvärderar, analyserar och experimenterar oss fram till vad som är steget efter ”aktivitetsbaserat” och även stegen efter det. Likadant har vi ritat realtidslabbet HSB Living Lab, ett samarbetsprojekt med bland andra Chalmers och HSB där forskning sker på studerande hyresgäster under perioden som de bor i huset.

Avslutningsvis måste vi acceptera tekniken och ta hjälp av den för att komma fram till smarta och agila lösningar. För att åstadkomma en förändring på bostadsmarknaden och för att kunna påverka bostadsbristen behöver vi snabbare beslutsprocesser och flexibla regler som inte bygger på normer och värderingar som härstammar från 50-talet. Vi behöver regelverk som är anpassade för förutsättningar som den nya tekniken ger. Jag önskar att vår bransch inte går i samma fälla som vi sett bland annat media- och taxibranschen göra, för att de inte är redo att ändra sina lagar och regler. När dessa inte anpassas för samtiden förlorar de sin relevans och när de inte heller förankras hos medborgarna blir vi omedvetet kriminella genom att utan kunskap exempelvis ladda ned musik och film, eller genom att samåka. Dagens tankesätt och beteendemönster följer en logik som inte är likvärdig med de uråldriga lagar och regler som omger oss. Så det är mitt instick till politiker och makthavare där ute, hjälp oss att kunna hänga med i samtidens snabba förändringar.

Artikeln publicerades ursprungligen i tidningen Fastighetssverige 2/2016.