Bör alla kulturhistoriska byggnader transformeras?

”Hur fria tyglar ska vi ha när det kommer till kulturhistoriska fastigheter? Har arkitektkåren kompetensen att balansera utveckling samtidigt som vi skyddar historiska miljöer? Kan arkitektrollen utvecklas i en förvaltande yrkesroll när vi nu i mycket större utsträckning måste ta hand om det befintliga byggnadsbeståndet?” Så löd rubriken för det panelsamtal som Josefin deltog i tillsammans med Ethem Erdogan, Draken arkitektur och Mikael Nädele, GAJD arkitekter.

Kyrkorummets roll i framtiden

En stor och viktig fråga i dag gäller ombyggnaden av våra kyrkor och kyrkomiljöer som i dag i allt större utsträckning förväntas inhysa moderna funktioner som kontor, kafé och wc i själva kyrkorummet. Historiskt var dessa placerade i prästgårdar och församlingshem. Medeltida miljöer löper stor risk att bli förvanskade när svenska kyrkan får allt sämre ekonomi och ser en utväg i att samla alla funktioner i ett. Ska kyrkoherden verkligen behöva agera fastighetsförvaltare? Har vi inte råd att låta kyrkorummet vara den plats för andakt och tyst reflektion som den en gång varit? Har den ekonomiska nöden ingen lag? Det har den. Plan- och bygglagen (PBL) och kulturmiljölagen!

Ändra inriktning på arkitektutbildningarna

En del av samtalet tog upp behovet av utbildning och kunskap inom ombyggnads- och restaureringsprojekt. Arkitektutbildningen fokuserar i dag till 95 procent på nybyggnad där rollen som ”mästaren som skapar ikoniska byggnader” inpräntas i studenterna. Med dagens klimatproblematik måste utbildningarna byta inriktning och till lika stor, eller helst större del, innefatta ombyggnad,  restaurering och förvaltning. Det här är vad kåren kommer att arbeta med i framtiden om vi ska uppnå den lagstyrda hållbara samhällsomställning vi måste anpassa oss efter. Fler och bättre påbyggnadsutbildningar behövs också, till exempel i form av Sveriges Arkitekters professionaliseringskurser. I dag ser vi dessutom krafter i samhället som vill reducera grundskole- och gymnasieutbildning utifrån konst, historia och hantverk eller slöjd, vilket på många sätt utarmar bildningsgraden i vårt samhälle gällande byggd miljö. Det gynnar inte vårt förhållningssätt till vårt gemensamma kulturarv.

Fler förvaltande arkitekter

En viktig utveckling av arkitektrollen ur panelens synpunkt är att arbeta som rådgivare och stöd till våra beställare – främst i förvaltningsskedet. Statens fastighetsverk är en förebild med sina hus- och slottsarkitekter för alla statliga byggnadsminnen. I dessa uppdrag har arkitekten ett generalkonsultuppdrag på nio år där man dels följer byggnadens utveckling, dels kan dess historia. Samma roll kan med fördel införas hos kommuner och fastighetsbolag. Det skulle stärka skyddet för alla våra byggda miljöer och underlätta för fastighetsförvaltare och utvecklare.

Bör alla byggnader transformeras?

I dag slåss en byggbransch i trångmål om att få göra transformeringsprojekt. Det vill säga större ombyggnader för att öka lönsamheten utifrån rådande ekonomiska modeller. Hur mycket tål våra kulturbyggnader? Och finns det miljöer som inte passar för den typen av ingrepp? Panelens svar är att den 0,5 procent av vårt fastighetsbestånd som består av fastigheter med högt kulturmiljöhistoriskt värde inte alltid tål eller ska omvandlas för en ny funktion. Att bevara vissa byggnader orörda, som ett musealt värde, är en politisk fråga då det kokar ner till statliga bidrag. Var hamnar vi som nation om vi inte har råd att bevara vårt kulturarv för framtida generationer?