Glastaket

Gammalt och nytt samsas på Hotell Villa Dagmar. Hotellet binds samman med den nyrenoverade Östermalmshallen genom en ny passage. Glastaket på innergården skulle binda samman en gammal karamellfabrik från 1910 med en jugendfasad från 1888 och en modern tillbyggnad i handslagen tegel.

Vår uppgift var att respektera byggnadernas historiska karaktär från de olika stilperioderna. Samtidigt skulle vi bygga ett tak som lät utomhuskänslan finnas kvar på innergården där en restaurang och bar. Det skulle bli en mötesplats att använda året runt.

Inne fast ute med parametrisk design

Byggnadsteknisk utmaning

Den stora byggnadstekniska utmaningen var att det gamla anrika kvarteret har en takfot i varierande höjd. Den enkla lösningen för den här typen av situation vore att bygga upp till den högsta gemensamma punkten och placera taket där. Men då skulle taket bli för högt. Det skulle skymma utsikten för de boende i området och leda till både missnöje och troligen också till en lång överklagandeprocess. En kostsam risk för kunden.

Parametrisk design löste strukturen

Lösningen blev därför ett glastak konstruerat med digital parametrisk design och generativ design. Vad menar vi då? Jo, en process där du låter datorn leta efter den optimala formen utifrån givna parametrar. På så vis var det möjligt att generera en struktur som helt och hållet gick att anpassa utifrån den varierande takfoten och därmed få ett lägre tak. Då skulle de boende kunde behålla sin utsikt. Den parametriska designen gjorde det möjligt genom att optimera varje vinkel för sig och reducera varje unikt glasparti. Visionen om en böljande form med två höjdpunkter gick nu från tanke till verklighet.