”Jämställdhet är inte ett gissningsarbete”

Som arkitekter har vi stor påverkan på den fysiska och också sociala miljön i samhället. I detta arbete ser vi saker som inte är självklara för alla. Som att miljöer kan vara exkluderande, otillgängliga och orättvisa beroende på hur gestaltningsprocessen sett ut och vilka frågor man ställt. Eller inte ställts. Om man planerar och bygger efter en onyanserad verklighetsbild och fortsätter att reproducera den stereotypiska bilden av en stad för alla, riskerar klyftorna i samhället att öka. Jämställdhet är inte ett gissningsarbete. Genom att titta på fakta, vara på fältet och samla information från verkligheten kan vi planera och bygga städer för alla, på riktigt.

Det unika tolkningsföreträdet vi har som arkitekter kommer med ett tungt ansvar. Vi behöver nämligen ständigt ifrågasätta och reflektera över vår egen roll och påverkan. För att inte fastna i gamla tankebanor behöver vi vara medvetna om de föreställningar vi bär på. På så vis blir de inte cementerade i tidiga skeden. Genom att anta ett normkritiskt tankesätt kan vi arbeta för att alla brukare gynnas, även de som historiskt sett har osynliggjorts i stadsrummet. I takt med att kommuner och landsting ställer krav och sätter mål för jämlikhet måste vi svara. Vi behöver inga argument för att arbeta normkritiskt, och inte heller längre några ursäkter för att inte göra det. Men med hjälp av den mycket bra forskning som redan finns ser vi nu ett behov av att utveckla metoder för att omsätta det normkritiska perspektivet till praktisk handling

Under året har vi med hjälp från Vinnova fått möjlighet att granska och utvärdera vår egen gestaltningsprocess utifrån ett normkritiskt perspektiv. Och då med särskilt fokus på jämställdhet och jämlikhet. Sundbybergs stad har uppmärksammat att kvinnor hamnat i skymundan i specifika stadsdelar varpå vi börjat utforska normkreativa lösningar för ett jämställt stadsrum. Tillsammans med ungdomar från området har vi byggt och utvärderat tillfälliga installationer vilka fungerat som diskussionsunderlag för eventuella permanenta funktioner. Med oss har vi Ulrika Gunnarsson Östling som forskar på KTH med inriktning på hållbar urban utveckling utifrån ett genus- och miljörättviseperspektiv. Erfarenheterna vi drar från detta arbete kommer vi att dela med kollegor för att sprida kunskaperna i hela organisationen.

Jämställdhet är inte en enmansshow. Beställare måste ställa krav enligt lagen, och vi arkitekter måste ha ett normkreativt tankesätt i ryggraden. Jämlikhet och jämställdhet får och kan varken vara ett konceptuellt pålägg mot slutet av ett projekt eller en konkurrensfaktor företag emellan. Med gemensamma aktioner och generös kunskapsdelning över gränserna kan vi åstadkomma verklig skillnad. Det gäller att se sin maktposition – och att använda den på rätt sätt. Görandet ligger hos oss. Ändå kvarstår frågan; hur kan vi göra mer tillsammans?

Dafni Sarakinis, landskapsarkitekt på Tengbom
Karin Manberger, landskapsarkitekt på Tengbom

Debattartikeln publicerades ursprungligen under rubriken ”Vi kan planera och bygga städer för alla, på riktigt” i Form nr 6/2017.