Hallå där… Helena Beckman

Vad kan arkitekter göra för folkhälsan? En hel del, visar det sig. Möt Helena Beckman, en av Tengboms arkitekter som i veckan medverkar på Business Arena – en av fastighetsbranschens främsta mötesplatser. Där deltar hon i en panel om framtidens skolor, under rubriken ”Miljöer som inbjuder till fysisk aktivitet – hur kan branschen bidra?”.
Hej, Helena! Vilka tankar vill du lyfta i diskussionen om framtidens skolor?
Eftersom jag är den enda arkitekten i panelen så kommer jag att försöka vara väldigt konkret och ge praktiska exempel på vad man kan göra med arkitekturen för att stimulera rörelse.

Det kan till exempel handla om att uppmuntra till att folk använder trappan – genom att göra den till det första man ser och i stället ”gömma” hissen lite. Trappan kan också vara mycket mer än en transportsträcka – den kan bli en mötesplats. Vi ser till exempel i många nybyggda skolor att trappan blir något centralt, en yta man umgås i.

Hur kommer det sig att ni ska prata om just skolor, alla behöver väl röra på sig?

Rörelsefrämjande arkitektur behövs egentligen i alla typer av arbetsplatser och i offentliga miljöer, men vårt samtal kommer främst att handla om skolmiljöer för barn och unga, eftersom det är där man lägger grunden för en god hälsa.

Det går faktiskt att börja stimulera rörelse i riktigt låga åldrar. När det finns små barn i lokalerna använder man ofta grindar framför trappor för att förhindra att barnen skadar sig. Ett alternativ till det är att bygga trappor med låga, djupa steg. I stället för att stänga av trappan kan man göra den till en yta där barnen kan öva sin motorik – trappan blir en lösning i stället för ett problem. Jonas Kjellander på Sweco har tagit fram lämpliga mått för sådana trappor.

Det är också viktigt att se till att överbrygga hinder för den schemalagda rörelsen: skolidrotten. Vi vet att det finns de som avstår från att delta för att de inte känner sig bekväma i omklädningsrummen – det kan vi bygga bort genom att skapa privata omklädningsrum där man får byta om i fred. Förut har man undvikit det för att man varit orolig för att stängda vrår ska skapa större utsatthet. Men jag tror att vi måste tänka om och erbjuda den möjligheten – i kombination med fler vuxna närvarande som håller koll.

Nu ger du exempel på byggnadslösningar i interiören. Utomhus är barn väl ganska bra på att röra sig själva?

Jo, men det finns mycket man kan göra också med utomhusytorna. Har man till exempel bara en fotbollsplan så är det oftast bara de duktigaste som spelar, och få andra vågar sig fram. Har man flera fotbollsplaner är det många fler som börjar använda dem.

Man kan också tänka på ytornas så kallade programmeringsgrad, alltså hur mycket de styr användningen. Vissa barn har behov av en hög programmeringsgrad, med klätterställningar och annat som visar hur man kan leka och röra på sig. Andra stimuleras mer av fria ytor och olika material. Genom att erbjuda olika typer av miljöer kan vi få fler att röra på sig.

Hur stort är arkitektens ansvar för folks rörelse och hälsa?

Jag tycker inte att det finns en enda roll som har ansvaret – alla måste göra vad de kan. När det gäller barn tycker jag att hela vuxenvärlden har ett ansvar, däribland arkitekter och samhällsbyggare. Barn har en naturlig lust att röra på sig – vi som vuxna ska hålla den vid liv och skapa förutsättningarna. Föräldrar bör också tänka på att låta bli att ta bilen till skolan eller förskolan och istället cykla eller gå med sitt barn.

Vad ser du mest fram emot med Business Arena?

Oh, det är många saker. Dels finns det gott om spännande seminarier att lyssna på, dels är det roligt att träffa folk i branschen och höra vad som är på gång.