Lunds domkyrka

Med ny takplåt och omfattande murverksreparation fick Lunds domkyrka tillbaka sina karaktäristiska tornhuvar. Efter ett års arbete på marken lyftes de både tornen tillbaka – i ny, mer klimatvänlig dräkt. Restaureringen blev nominerad till Helgopriset 2023.

När ett av Nordens mest välbesökta landmärken behövde restaureras fanns inga genvägar. Arbetet har rört sig i gränslandet mellan tradition och nytänkande där varje beslut vägts mot både historia och hållbarhet. Resultatet är ett hantverksmässigt precisionsarbete med lång livslängd.

— Vår förhoppning är att reparationsarbetet och restaureringen, som utförts med ett evighetsperspektiv, ska vara till stor glädje för katedralens bevarande. Och för framtida generationer, säger Erik Wikerstål, ansvarig arkitekt.

Arvet från Helgo

Restaureringen tar tillvara Helgo Zettervalls arkitektoniska gestaltning och torntakens utseende – även om blyplåten nu ersatts med en mer miljövänlig, förtennad rostfri plåt. Japp, Helgo som i Helgopriset. På 1800-talet genomförde Zettervall en omfattande renovering av domkyrkan. Helgopriset delas ut av Statens fastighetsverk till särskilt förtjänstfulla restaureringsprojekt, och 1996 tilldelades Erik Wikerstål på Tengbom priset för Alnarps ladugård.

Vid Zettervalls restaurering 1860–80 byggdes domkyrkans båda två torn och västparti om. Tornen revs och återuppfördes i en utformning som han menade kunde ha varit möjlig redan på 1100-talet. Takkonstruktionen bestod av stålprofiler, furuplank och tre meter långa, gjutna blyplåtar.

Torntak i behov av ny omsorg

Redan i början av 1900-talet uppstod problem med blyplåtarna. De var stora, tunga och bristfälligt sammanfogade. Taken tog in vatten och behövde läggas om – men även de nya plåtarna var för stora för det branta taket. Med tiden uppstod sprickor, läckage, rötskador och rost i murkrönens inmurade järnstänger.

Efter drygt 100 år var torntaken i akut behov av ny plåttäckning och omfattande murverksreparationer. Bly är dessutom ett toxiskt material som kan förorena både vatten, mark och luft.

— Domkyrkorådet ville göra det som krävdes för att värna vår miljö för framtida generationer, berättar Erik. Att rena avrinningsvattnet från Lunds domkyrkas tak skulle kräva en anläggning vars storlek och drift bedömdes som orealistiskt.

Utseendemässigt traditionellt – miljömässigt bättre

Bly som taktäckningsmaterial har använts sedan medeltiden – under domkyrkas golv har man hittat blysmältor som visar att kyrkan haft blytak redan före branden år 1234. För att bevara det traditionella uttrycket valdes därför en plåt som liknar bly till utseendet men är betydligt bättre ur miljösynpunkt.

Den tennbelagda rostfri plåten (Terne-coated Stainless Steel) oxiderar och får en yta som efter åldrande liknar blyplåt. Förtennad plåt har också som förzinkad järnplåt en lång historisk tradition.

Domkyrkorådet ville göra det som krävdes för att värna vår miljö för framtida generationer

Lunds domkyrka nu med nya spiror

I mars 2022 lyftes de båda torntaken ner och placerade i en tältkonstruktion norr om kyrkan. Den nya plåttäckningen utfördes med skivtäckning där format och falsning följer traditionell blytäckning.

— Tornhuvarnas fialer, eller spiror, var tillverkade av en blyklädd trä- och stålkonstruktion och i så dåligt skick att de fick nytillverkas, säger Erik.

De gamla filialerna scannades och exakta kopior togs fram i sandgjuten aluminium – ett material som åldras i takt med tennytan. Samtidigt bilade man ner Zettervalls inre murpartier i murkrönen med hårdbränt tegel i cementbruk. Murkrönens gesims av natursten fick ny förankring med rostfria järnkramlor och tornhuvarnas rostangripna infästningar ersattes med 52 rostfria gängstänger per torn. Allt fastgjutet i en ny betongkonstruktion klädd med återanvänd och handslagen gul tegel.

Katedralens övriga takytor är tills vidare förseglade med vax och nanoteknik i väntan på framtida omläggningar. Lunds domkyrka fylls av besökare varje dag året om. Väl värt att spana in dessa ikoniska spiror.