Varför pratar alla om klassisk arkitektur?

I en nyligen publicerad krönika drog hon (en smula provokativt) parallellen mellan klassisk arkitektur och klassisk musik. Om ambitionen är att vi enbart ska bygga klassiskt framåt, ska vi då också uteslutande lyssna på klassisk musik framåt? I dagarna publicerades även en debattartikel i GP om att skapa en park vid Sankt Sigfrids plan i Göteborg, signerad Magnus Almung och Kajsa Crona på Tengbom. Vi möter Kajsa Crona som har lång erfarenhet från bostadsutveckling. I dag praktiserande arkitekt och regionchef i väst på Tengbom samt adjungerad professor i Boendets arkitektur på Chalmers.

Hallå Kajsa! Hur definierar du klassisk arkitektur och varför har den blivit en så het fråga just nu?

– Klassisk arkitektur utgår från Vitruvius tolkning av principerna för grekisk och romersk arkitektur i den klassiska antiken. De klassiska stilarna började med renässansen och har sedan transformerats genom århundraden till tiden för andra världskriget. Då uppstod en protest mot de antika idealen. En önskan att inte smycka för utsmyckandets skull utan att vara ärlig med detaljerna. De tidiga modernisterna ville att ett fönster skulle placeras för utsiktens skull eller dagsljusets skull snarare än för ordningen på fasaden. De tyckte klassismen var falsk och förljugen. Men stilarna under 1900-talet är flera och vi kan inte säga att allt är modernism.

”Anledningen till att frågan om stil uppkommit just nu tror jag är flera. Dels tror jag den uppstår i en tid av ökad oro och ökad nationalism.”

Det finns en önskan om att återgå till en tid som vi romantiserar och då är den klassiska stilen nationalromantik bra att hänvisa till. Jag har inte sett önskemål om barocka fasader ännu. Personligen är jag väldigt förtjust i manierismen, en epok mellan renässansen och barocken. Den står i brytningen mellan två stilar. På samma sätt är jag väldigt förtjust i Swedish grace, en stil som är mellan nationalromantiken och modernismen. Just stilarna som tar avstamp i de gällande normerna och ifrågasätter dem visar väg för nya konstnärliga uttryck. Exempel på Swedish Grace är Liljevalchs museum (Carl Bergsten 1916) och Konserthuset i Stockholm (Ivar Tengbom 1924). Göteborgs konserthus (1931) är en annan favoritbyggnad. Arkitekten Nils Einar Eriksson var skolad funktionalist (modernisterna i Sverige blev kallade funktionalister) men var inspirerad av klassismen. När jag tittar på den ser jag båda stilarna sammansmältna i byggnaden.

Det finns de som hävdar att klassisk arkitektur representerar tidlöshet och skönhet. Andra anser att den är föråldrad och inte matchar dagens samhälle. Varför tror du åsikterna går isär så mycket?

– Jag är övertygad om att åsikter om stil alltid kommer att gå isär. Vi kommer aldrig att tycka samma om varken konst, mode, musik eller arkitektur. Men tidlöshet för mig är ett konstnärligt uttryck som känns aktuellt även när decennier går. Ett modernt exempel är bussterminalen i Göteborg av Niels Torp som är en modern byggnad som jag ser som tidlös. Den är fortsatt lika aktuell trots att den samtidigt väldigt väl beskriver mitten av 1990-talet.

Konserthuset i Göteborg är på samma sätt tidlös trots att det bara behövs ett ögonkast för att se att den är från 30-talet. Nils Einar Eriksson tog trots att han var skolad i ett modernistiskt formspråk, beslut att ta inspiration från Carl Bergströms teaterbyggnad (mittemot) och konstmuseet (Arvid Bjerke och Sigfrid Ericson 1921). Jag ser hur han liksom jag inte ser stil som något statiskt eller som något som klistras på efter behag utan en kombination av flera konstnärliga val.

Som arkitekt värnar jag platsens själ. Jag menar att varje plats är unik. En ny byggnad i en stad är alltid en ny årsring till en plats. Det är vårt ansvar att förstärka platsen med de medel vi har att tillgå. Ibland betyder det att vi anpassar oss och smälter in, och lånar stilelement för att skapa en stark helhet. Kvarteret Majstången för JM i Göteborg är ett eget exempel på det förhållningssättet. Där ritade jag tillsammans med mina kollegor ett kvarter som tydligt hämtar grammatiken från 1910-talets landshövdingehus men är byggt med moderna metoder.

På en annan plats är det viktigare att uttrycka sig mer fritt, delvis för att höghusbyggnaden har en geometri som är svår att inpassa till klassisk ordning. Ett annat projekt som jag ritat är Kronjuvelen. Det är ett höghus på 27 våningar och har ett fritt förhållningssätt till industriarkitekturen från tidigt 1900-tal genom att hämta material, färg och detaljeringsnivå men ett nutida uttryck likt övriga stadsdelen som är byggd på tidigt 2000-tal gällande utsmyckning och tegeldetaljer.

Jag tolkar debatten om stil som att vi skyller på stilen för att det vi bygger håller låg kvalitet och känns torftigt. Men det går att både rita och bygga ekonomiskt med detaljer som ger liv till fasaden. Skönhet sitter i ögat på betraktaren men jag är övertygad om att välritade och väl byggda detaljer i moderna byggnader skulle ge en annan inriktning på diskussionen.

Vilka för- och nackdelar ser du med klassisk arkitektur när det kommer till utformning av bostäder?

– Den klassiska arkitekturen ställer krav på ordning och geometri i fasaden. Det kan många gånger gå stick i stäv med vår önskan om olika funktioner i lägenheten. Våra bostadsrum är till exempel ofta olika stora för att kunna bli så små som möjligt och ändå klara möbleringskrav enligt svensk standard. Då är det omöjligt att sätta fönster med samma avstånd till varandra. Vi har även lägre takhöjder idag än i de bostadshus som vi ritade med klassiska proportioner. Det innebär att fönsterstorlekarna blir mindre för att klara de proportioner som krävs för klassisk arkitektur och kan göra att det blir svårt att klara dagsljuskrav. Balansen mellan fönsteröppning och mur är ett viktigt förhållande i klassisk arkitektur.

Hur kan vi hitta en balans mellan att bevara vår arkitektoniska historia och samtidigt möta framtidens behov och förväntningar när det gäller bostäder?

– Jag menar att anledningen till att vi hamnat i en stildebatt beror på att vi har tagit bort arkitektens helhetsansvar i många projekt. Då vattnas den konstnärliga ambitionsnivån ut genom projekteringsprocessen. Det är inte ovanligt att en arkitekt som ritat visionen byts ut mot en annan arkitekt som ska färdigställa ritningarna. Jämför men en konstnär som målar på en tavla och som sen lämnar över till en annan konstnär. Då förändras det slutliga resultatet. Vare sig vi tycker det är bra eller dåligt resultat kan vi konstatera att det helheten och visionen förändras när vi ändrar upphovet.

”För att återta en verkshöjd som vi besitter och som vi historiskt varit kända för behöver förtroendet för arkitekten i branschen upprättelse.”

Hur tycker du att vi arkitekter bör förhålla oss till den här frågan? Hur mycket lyssnar vi på de boende i staden? På beställaren? Och vem bestämmer i slutänden?

– Jag upplever att den svenska arkitektkåren är lyhörd mot både beställare, staden och de slutliga användarna. Det är staden som sätter ramarna för det byggda, och politiker som tar besluten för de ramarna. Det är byggherrarna som bestämmer kostnad för det som ska byggas, som beskriver vad byggnaden ska innehålla och som kan ha åsikter om gestaltningen som arkitekten ska genomföra. Arkitekten har makten att föreslå hur ramarna ska nyttjas till beställarens önskemål genom förslag på design både i plan och fasad.

Hur kan arkitekter och beställare samarbeta för att skapa bostäder som är både funktionella och estetiskt tilltalande, oavsett vilken arkitektonisk stil de följer?

– När jag pratar med kollegor som ritat byggnader som jag tycker är riktigt bra arkitektur säger de i princip alltid att anledningen till att det blev så bra är att samarbetet varit både berikande och respektfullt. För att säkerställa arkitektens helhetskompetens tycker jag att samma arkitekt ska vara ansvarig från första pennstreck till uppföljning under byggtiden. Det är otroligt viktigt att vi är med även när det byggs, för det uppstår alltid situationer där beslut måste tas som påverkar slutresultatet. Och än har jag inte träffat en arkitekt som inte är lösningsorienterad.

Om du hade makten att påverka framtida bostadsbyggande i Sverige. Vilken arkitektur skulle du förespråka och varför?

– Jag förespråkar en bostadsarkitektur som är modig och vågar utforska både plats och stil. Stilen har alltid varit i rörelse och därför vet vi inte vilken stil som finns runt hörnet. Det är den stilen som vi möter imorgon som jag är nyfiken på och som jag förespråkar. Stilen som inte räds att anpassa sig till sin plats eller som kan ta in grammatik från en epok men uttrycka sig i nutida språkbruk.