”Vi har inte längre nåt val” – Framtiden byggs i trä
2018-03-23
I dagsläget finns det inte många alternativt till hållbart byggande än trä, menar Cecilia Holmström, strategisk rådgivare inom hållbarhet på Tengbom. Den 28 mars föreläser hon på just detta tema på Länsstyrelsen Värmlands seminarium Framtiden byggs i trä.
Hållbarhet är inte en gråzon – nya lagar och avtal gör klimatneutralt byggande till det enda alternativet. Det är hög tid att bli konkret och konstruktiv, menar Cecilia.
Cecilia Holmström är engagerad i flera forskningsprojekt och i Näringsdepartementets referensgrupp inom Kommittén för modernare byggregler i deras arbete med att minska miljöpåverkan från byggandet. Fakta visar att det inte finns några kompromisser när det kommer till klimatneutralt byggande. Med nya lagar och krav har vi inte längre nåt val. Varför – och vad innebär det för byggbranschen?
Den 26-27 augusti 2016 ordnade Uppsala kommun två dagar om framtidens Uppsala och stadens nyaste stadsdel Rosendal, ett projekt vi har en framträdande roll i där vi tillsammans med WSP hjälper kommunen med sitt planarbete. Ledorden för dagarna var Mångfald, Variation, Trygghet och Hållbart byggande. Politiker, tjänstemän och branschfolk var på plats, liksom vi.
”Uppsala har för tredje året i rad utsetts till bästa stadskommun av tidningen Fokus, och det är högt tryck att få bygga och bo i Uppsala. Mässan var ett välbesökt tillfälle och en spännande mötesplats för oss att möta både nya och gamla kunder och bygga vårt varumärke på Uppsalamarknaden,” säger Jörgen Orback, kontorschef på Tengbom i Uppsala.
Vi på Tengbom var enda arkitektkontoret med egen monter. Många besökte oss och intresset var stort för samtal och en rundtur i de VR-glasögon som fanns på plats.
Vi var också delaktiga ett i panelsamtal under rubriken Vi bygger inte bara bostäder – vi bygger samhälle, där Cecilia Holmström, strategisk rådgivare inom bostadsfrågor, samtalade med Ulla-Britt Wickström, Uppsala kommun, Sanna Hederus och Åsa Kallstenius, KOD Arkitekter. Samtalet handlade om framtidens bostadsmiljöer och socialt hållbart bostadsbyggande i praktiken.
Man inledde med behovet att planera för generalitet och anpassningsbarhet i större utsträckning än tidigare, att en hållbar stad i framtiden behöver vara ”resilient” – motståndskraftig mot förändringar. Samhället förändras i högre takt än någonsin. Teknikutveckling, klimatutmaningar, värderingsförflyttningar hos boende i våra bostäder och städer, nya värderingar från nya svenskar och demografiska förändringar är några exempel på det som Cecilia lyfte fram i samtalet.
”Vi behöver införa scenarioplanering i framtidens hållbara samhällsbyggande; planera för det oväntade och inte besluta eller slå fast allt från början, liksom utvärdera kontinuerligt och prototypa som vi pratar mycket om på Tengbom. Vi behöver förbereda en process där planer kan ändras efter hand som omvärld, målgrupp, eller teknikutveckling förändrar behov och möjliga lösningar.”
Cecilia lyfte exempel på utmaningar om vi tänker statiskt, som det faktum att det inte alltid är de människor som flyttar in som området ursprungligen planeras för och att vi inte har flexibilitet i nyttjandet av ytor i bostäder, stadsdelar, eller planeringsprocesser som kan möta upp detta. Eller att klimatvänligt byggandet styrs av lagar och markanvisningsavtal som relaterar till låg energiförbrukning. Något som inte förbereder oss på att solenergi kommer vara hälften så dyr som konventionellt producerad el om 3-6 år när husen är klara. Om energin är billig, förnyelsebar och egenproducerad när byggnaden sätts i drift är det mer klimatsmart att inte använda mycket material med enorma materialflöden. Likaväl det faktum att glas med ny teknik klarar solinstrålning och värmeförluster mycket bättre medan vi är fast i små fönster på grund av förlegade energikrav med avkall på utblick, dagsljus och fasadgestaltning.
Visionsbild Rosendal. Illustration: Tengbom
Vidare lyftes vikten av variation, och inte bara på ytan. Idag syns explosion i stadsutvecklingsprojekt av småskaliga, varierade tak och fasader, medan variationen bakom ytan är lägre än någonsin. Det skapar ett homogent icke-flexibelt boende som inte är socialt hållbart. Istället efterfrågades ett fokus på fler lägenhetsstorlekar, bredare målgrupper och inte bara yteffektiva kompakta bostäder.
”Vi behöver bygga mer variation i innehållet, mer heterogena, anpassningsbara bostäder avseende målgrupper, upplåtelseformer, lägenhetsstorlekar, funktionalitet, ytor och standard. Samtidigt måste vi fokusera på en medveten verktygslåda för variation i stadsmiljön i det långsamma tempot, den nära skalan. I sockelvåningar, entréer och mötet med det publika rummet. Inte bara variation ur fågelperspektiv,” sa Cecilia.
Avslutningsvis uppmärksammades de 15 procent som lider av rådande bostadsbrist i Sverige. De människor som står utanför bostadsmarknaden, utan råd att efterfråga en ny bostad. Socialt hållbart bostadsbyggande måste möta denna målgrupp. Här krävs tydliga värderingar och politiska åtgärder. Lösningen är inte nybyggda kompakta, oflexibla bostäder med låg kvalitet och kortsiktigt perspektiv. De är fortfarande för dyra, och ändå inte långsiktigt hållbara för människor, stadsmiljö eller klimat.
Panelsamtalet lockade publiken till skratt, applåder och nickande medhåll. Intressanta diskussioner kring temat fortsatte efteråt med besökare i vår monter.
Uppsala Skräpkör är en installation av Uppsala kommun med kampanjspråket: ”Tillsammans kan vi göra Uppsala renast”.
En ny bostadspolitik – men grundat på vilka värderingar?
2016-06-23
I veckan kom regeringens förslag på hur man ska öka bostadsbyggandet och lösa den bostadskris som finns i Sverige och som innebär att 700 000 nya bostäder behöver byggas innan 2025. Vi efterfrågar mer fokus på klimat- och hållbarhetsfrågor, samt ifrågasätter vilka värderingar som ska ligga till grund för framtidens bostäder. Låt oss lära av historien.
Efter havererade samtal och alliansens olyckliga avhopp borde man kanske vara tacksam över att det lades fram hela 22 stycken förslag, men innehållet i dessa visar fortfarande att Sveriges folkvalda inte förmått axla ansvaret att hjälpa sina väljare till en så grundläggande livskvalitet som ett bra hem för alla, och samtidigt ta ansvar för en långsiktigt hållbar stadsutveckling för kommande generationer.
Mycket kunskap finns i vår historia, där otaliga utredningar upprepade gånger konstaterat behovet av rationellare produktion med större upprepning och samtidigt skenande byggkostnader. I perioder har man fått fart på byggandet av nya bostäder, vilka dock blivit för dyra för de som verkligen behövt dem. Vi har gått från ”Eländiga bostäder skapa eländig befolkning” (1859) till ”Bostadsfrågan är tvifelsutan ett kompliceradt problem” (1912). På 1940-talet konstaterade man att marknaden inte kunde finansiera långsiktiga och goda bostäder åt alla, det vill säga de med liten plånbok. Staten tog så över finansieringsansvaret, vilket de i princip behöll till krisen på 90-talet. Om vi tar med oss erfarenheterna från historien och samtidigt förmår att blicka framåt, mot den värld vi kommer att stå i om 10, 30 eller 50 år blir det tydligt att bostadspolitiken idag kräver helt nya tag.
Vi tror inte att den framtida världen mäktar med att låta marknaden bygga med regelverk, om än tillfälligt, som sätts ur spel i syfte att främst minska byggkostnader. Det som kommer lida mest av konsekvenserna är långsiktiga kvaliteter som goda gestaltade livsmiljöer, samt funktionella, anpassningsbara och framtidsanpassade bostäder med hållbara material och med klimatneutrala lösningar. Bostäder som, och detta är det mest allvarliga, ändå kommer att vara för dyra för de som idag står inför den verkliga bostadskrisen. Nämligen de runt 15 procent som utan betydande inkomst eller kapital står utanför bostadsmarknaden; unga, nyanlända, stora barnfamiljer, ensamstående, sjuka och låginkomsttagare. Förenklade regelverk kommer inte att påverka dessa människors möjlighet att får råd med permanent tak över huvudet.
Det vi vill se nu är att politiken tar nya tag och tar ansvar för finansieringsfrågan avseende långsiktigt socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbara bostäder. För alla. Samtidigt uppmanar vi till att på riktigt se över hur man ökar rörligheten på bostadsmarknaden och skapar förutsättningar för att bättre nyttja det befintliga beståndet. Att ta bort det övre uppskovsbeloppet gynnar troligen mer de som sitter på stora och dyra innerstadslägenheter och storstadsnära villor, samtidigt som uppskovsräntan gör uppskovet i sig väldigt dyrbart. En mer flexibel bostadsmarknad i stort och ett frigörande av mindre eller billigare bostäder borde i stället drivas på av en sänkt reavinstbeskattning.
I våra utredningar kan vi se att upp mot 150 000 bostäder torde kunna skapas i miljonprogrammets områden genom förtätning, påbyggnad av befintliga bostadsfastigheter och ombyggnad av outnyttjade komplementytor inom dessa. De bostäderna blir både billigare och i vissa fall snabbare att bygga då de inryms i eller nära befintlig struktur. Samtligt ger man dessa områden ett välbehövligt tillskott på fler lägenhetsstorlekar, andra upplåtelseformer samt skapar arbetstillfällen och underlag för samhällsservice och handel. Något som inte bara gynnar bostadsbristen utan också bidrar till integration och ökad sysselsättning – två andra stora samhällsutmaningar idag. Vi efterfrågar särskilt förslag som på allvar möter utmaningar genom att ta vara på möjligheterna till synergier i miljonprogrammets bostadsbestånd.
”Ta klimat- och hållbarhetsfrågorna på större allvar än vad som syns i de 22 punkter man nu presenterar. Ska vi bygga 700 000 nya bostäder måste dessa vara klimatsmartare än vi någonsin byggt tidigare.”
Slutligen ber vi våra folkvalda att ta klimat- och hållbarhetsfrågorna på större allvar än vad som syns i de 22 punkter man nu presenterar. Ska vi bygga 700 000 nya bostäder måste dessa vara klimatsmartare än vi någonsin byggt tidigare. Vi måste se längre än låg energiförbrukning och miljöklassning av byggnader. Framtidens energi är grön och förnyelsebar. Framtidens fönster håller ute kyla och solvärme utan att göra avkall på dagsljus. Därmed blir det andra aspekter som påverkar vårt koldioxidavtryck, liksom möjligheten att lämna över planeten till kommande generationer. Det vi istället måste börja prata om är materialflöden, tillverkning, transporter och livslängd för de material vi bygger med. Om själva mängden inbyggt material och dess miljöpåverkan under byggnadens hela livscykel, likaväl som den livsstil våra bostäder inrymmer.
Så låt oss åtminstone lära av historien att vi behöver börja prata om värderingar. Vad är viktiga värderingar för samhället idag och för kommande generationers samhälle? Vilka värderingar och vilka behov ska ligga till grund för hur vi gestaltar, finansierar, styr och driver fram framtidens hållbara samhälle?
Cecilia Holmström är strategisk rådgivare inom bostads- och hållbarhetsfrågor på Tengbom. Hon är en flitig och välanlitad föreläsare och workshopledare inom bostadsfrågor, hållbar stadsutveckling, framtidens målgrupp och livsstil, värderingar och teknikutveckling. Hon har mångårig erfarenhet av stadsutvecklings- och bostadsuppdrag samt av miljonprogrammens utmaningar och möjligheter. Cecilia har också under flera år varit engagerad i forskningsuppdrag som ex HSB Living lab samt arkitekturens påverkan på materialflöden inom E2B2.
Texten publicerades ursprungligen av Fastighetsnytt den 27 juni 2016.
Vi var också delaktiga ett i panelsamtal under rubriken Vi bygger inte bara bostäder – vi bygger samhälle, där Cecilia Holmström, strategisk rådgivare inom bostadsfrågor, samtalade med Ulla-Britt Wickström, Uppsala kommun, Sanna Hederus och Åsa Kallstenius, KOD Arkitekter. Samtalet handlade om framtidens bostadsmiljöer och socialt hållbart bostadsbyggande i praktiken.
