Arkitektens roll i förändring – Joao Pereira om lärdomar i internationella samarbeten

När den portugisiske arkitekten Marcelo Dantas vann tävlingen om Göteborg Energis nya ackumulatortank väcktes intresset hos Joao Pereira. I dag leder han arbetet med att utveckla projektet vidare i Sverige. För Joao har mötet mellan två arkitekturtraditioner blivit en påminnelse om hur mycket synen på arkitektens roll skiljer sig åt – och vad vi kan lära av varandra.

“I Portugal är arkitekten mer närvarande hela vägen”

— Den största skillnaden ligger i arkitektens roll, säger Joao Pereira. I Portugal, liksom i många andra europeiska länder, följer arkitekten ofta hela processen, från första idé till färdig byggnad, och är dessutom närvarande ute på byggarbetsplatsen.

I Sverige är ansvaret däremot oftare uppdelat mellan flera aktörer, något som gör arkitektens roll mer begränsad. Det kan leda till att man ibland tappar helhetsperspektivet eller till och med möjligheten att aktivt påverka processen.

”Det skapar en paradox i branschen där tekniska yrken är strikt reglerade, samtidigt som arkitekturens komplexa helhetsansvar i högre grad lämnas öppet.”

Joao menar att utvecklingen i Sverige sedan 1970- och 80-talet har gått mot en mer fragmenterad byggprocess där arkitektens inflytande gradvis har minskat. Han påpekar också att olika länder ställer olika krav på vem som får ansvara för arkitekturprojekt. I många europeiska länder är arkitekter formellt ansvariga för sina projekt, medan länder som Sverige har en friare och mer öppen process där arkitektur inte nödvändigtvis måste utföras av arkitekter.

— Jag tänker till exempel på att man i Sverige måste anlita certifierade elektriker eller rörmokare för att utföra vissa arbeten, medan andra discipliner – som arkitektur – i teorin kan utföras av vem som helst. Det här skapar en paradox i branschen där tekniska yrken är strikt reglerade, samtidigt som arkitekturens komplexa helhetsansvar i högre grad lämnas öppet. Det har haft stor påverkan på slutresultatet och i förlängningen på hur människor upplever och använder byggnaderna, säger han.

Mer mänskligt resultat när arkitekten håller ihop helheten

Samtidigt, menar Joao, finns det nischer i Sverige där arkitekten fortfarande får ta ett större ansvar. Inte sällan som generalkonsult eller i projekt med högre ambitionsnivå.

— Några kontor har byggt sitt renommé just på den typen av projekt. Men generellt skulle svenska arkitekter vinna på att återta en mer central roll i processen. När arkitekten får mandat att hålla ihop estetik, funktion och ekonomi blir resultatet ofta både mer långsiktigt och mänskligt.

Det ideala scenariot, säger han, vore att närma sig en blandning av de bästa internationella arbetssätten.

— Då kan vi stärka arkitektens position i hela värdekedjan. Inte för att stå i centrum, utan för att skapa bättre byggnader och städer för de som ska använda dem.

Vi måste värdera kvalitet i tidiga skeden

Joao pekar på ett oroväckande fenomen: hur nyproducerade byggnader i dag rivs redan efter 20 år på grund av bristande kvalitet som ofta går att spåra tillbaka till projektets första faser.

— Med det i åtanke tror jag att vi i Sverige har mycket att lära av andra länder, bland annat Portugal. Men jag brukar ofta lyfta Danmark som ett särskilt gott exempel. Där finns en tradition av att värdera kvalitet och helhet redan i de tidiga skedena.

”Det krävs strukturella skiften”

Internationellt ser han tydliga skillnader i hur arkitekters arbete uppmärksammas och belönas.

— Tittar man på internationella utmärkelser är det tydligt att vissa länder lyckas bättre med att kombinera kvalitet, innovation och ansvar. Om man analyserar data från EU Mies Award – Europas mest demokratiska och prestigefyllda arkitekturpris – ser man att Sverige, sedan den första upplagan 1988, är det skandinaviska land som haft lägst antal nominerade projekt. För att förändra det behövs större strukturella skiften i hur vi arbetar, hur ansvar fördelas och hur vi värderar arkitektens roll i byggprocessen.

För Joao Pereira handlar frågan ytterst om att återupprätta arkitekturen som ett gemensamt samhällsprojekt.

— Vi behöver skapa byggnader som håller. Inte bara fysiskt, utan också mänskligt. Det är där arkitektens ansvar och möjlighet att påverka blir som störst.