3 snabba om att renovera 60-talsfasader
Vad händer när en 60-talsfasad ska renoveras och tiden kommit ikapp arkitekturens ursprungliga idéer? Josefin Larsson, arkitekt och kulturmiljöexpert på Tengbom, delar sina tankar om hur vi kan tolka modernismens formspråk utifrån dagens verktyg och krav.
Från modernismens rena linjer till dagens diskussioner om bevarande – allt fler projekt återvänder till den arkitektoniska idé som låg till grund för byggnaden. Två aktuella exempel är Sergelskrapan och Wenner-Gren Center i Stockholm. Här ansvarar Tengbom för att omsorgsfullt renovera och tolka två av 60-talets mest ikoniska fasader. Vi tog ett snack med Josefin Larsson om hur man hittar balansen mellan att bevara, tolka och förnya.

— I Sergelskrapan handlar uppdraget om att återställa fasaden till sin ursprungliga kulör och karaktär, säger Josefin. Det är en byggnad som både speglar sin tid och är en symbol för Stockholms modernisering. På Wenner-Gren Center arbetar vi med en varsam renovering där delar av den emaljerade fasaden återskapas, men med nya material som möter dagens krav.
Vad utmärker 60-talets fasader och vad missar man ofta när de renoveras?

— De präglas av en detaljrikedom som man kanske inte förknippar med modernismen. På 60-talet fanns ännu inte de effektiviserade fasadsystem vi har i dag, så särskilt glasfasader byggdes med fler komponenter och ett mer hantverksmässigt uttryck. Kulörerna var också ofta starkare, vilket gör att man behöver ta ställning ur ett stadsbyggnadsperspektiv. Ska man följa originalet eller det uttryck byggnaden fått över tid?
Josefin tror att återgången till ursprungsvisionerna inom arkitektur och byggnadsvård delvis handlar om en längtan efter autenticitet och förståelse för den tidens optimism. Det finns också en medvetenhet om att de ursprungliga materialen och färgsättningarna ofta var mer hållbara och genomtänkta än man tidigare trott. Att återvända till ursprunget handlar inte om nostalgi. Snarare om respekt för byggnadens idé – och om att lyckas föra den vidare på ett relevant sätt.
Det är en byggnad som både speglar sin tid och är en symbol för Stockholms modernisering
Hur hittar man balansen mellan bevarande och förnyelse?
— Dagens krav på energiförbrukning och hållfasthet gör det omöjligt att återskapa en 60-talsfasad exakt som den var. Då handlar det om att identifiera de karaktärsbärande egenskaperna – och bevara eller tolka dem så att byggnadens identitet finns kvar.

I Wenner-Gren Center gör vi till exempel högblankt pulverlackade kopior av de karaktäristiska emaljerade delarna. Ofta kan vi också bevara enskilda komponenter. I Sergelskrapan återmonteras bland annat invändiga bågar av ädelträ.
Om du fick beskriva 60-talet med en färg – vilken skulle det vara?
— Turkosblå med mycket svärta. Generellt hade 60-talskulörerna mer djup än de pasteller vi ofta associerar med epoken. De var både livliga och allvarliga på samma gång.
Kul att veta
Wenner-Gren Center är ett välkänt inslag i Stockholms siluett. Den 74 meter höga byggnaden med sina 25 våningar uppfördes 1962 och är klassificerad som blå av Stockholms stad - den högsta kulturhistoriska skyddsnivån. Hötorgsskraporna, även kallade ”De fem trumpetstötarna” är en grupp av fem 61 meter (eller 72 meter över havet) och nitton våningar höga höghus mellan Hötorget och Sergels torg. Stigbygeln 5, eller Sergelskrapan, uppfördes 1964 och är det första huset från Sergels torg sett.