Minns du tiden då man inte ville missa reklamen på bio? Inte vi heller – fram tills vi klev in på Fyrisbiografen i Uppsala. Denna kulturklenod, en av Sveriges äldsta och mest charmiga biografer, var i behov av en uppdatering. Genom att trolla med kvadratmetrarna rekonstruerade vi en filmisk miljö som nu står redo att åter bli ett nöjespalats för Uppsalaborna.
Foto: Ojan, Wikimedia
Fyrisbion är en av Sveriges äldsta biografer. Med anor från 1911 har denna klassiska biograf, belägen i det historiska Skandalhuset, varit en viktig del av Uppsalas kulturliv i över ett sekel. En tidlös symbol för film- och kulturälskare.
Kreativ lek med utrymme
Trots sin blygsamma storlek lyckades vi förvandla Fyrisbion till en inbjudande och funktionell mötesplats – inte minst i den lilla foajén. Genom att placera speglar i takvinkeln får besökarna en illusion av rymd och ljus, vilket ger känslan av ett större och mer öppet rum. Material som ek, sten och mässing är valda med omsorg för att kombinera hållbarhet med tidlös estetik. Den klassiska karosseripanelen är en nostalgisk blinkning till en tid då biografer var riktiga nöjespalats.
En central del av renoveringen var att göra biografen mer tillgänglig för alla besökare. Nya toaletter och kopplingar till hissen gör det möjligt för rullstolsburna att enkelt ta del av utbudet på Fyrisbion. Dessutom har arbetsmiljön för personalen blivit bättre genom ett nytt kontor och pentry.
Den klassiska karosseripanelen är en nostalgisk blinkning till en tid då biografer var riktiga nöjespalats.
Från Plengiérs vision till modern kulturkälla
Det var år 1911 som biografmannen Hugo Plengiér grundade Fyrisbion. En central figur i det tidiga kulturlivet i Uppsala. På 1930-talet tog David Annell över, och satte sin prägel på verksamheten genom att visa europeisk film av hög konstnärlig kvalitet – ett utbud som skilde sig från de större biografernas. Idag drivs Fyrisbion av den ideella föreningen Föreningen Fyrisbiografen som är medlem i Folkets Bio. Tack vare engagerade medlemmar och volontärer fortsätter denna anrika biograf att erbjuda Uppsalaborna en plats för kultur- och filmupplevelser.
Renoveringen av Fyrisbiografen har handlat om mer än att bevara det förflutna. Vi ville också skapa en modern och tillgänglig miljö som kan ta emot framtidens filmälskare. Med respekt för historien och en blick mot framtiden kan nu Fyrisbiografen fortsätta lysa – som ett centrum för filmkonst och kultur i hjärtat av Uppsala.
Sparbanksstiftelsen behövde modernisera sina lokaler i Skåne. Vi blinkade till den gamla slottsmiljön men gjorde samtidigt lokalerna utifrån samtiden.
Sparbanksstiftelsen är Sjöbotrakten trogen och stöttar ungdomsverksamhet, idrott och kultur i området. Den har sina rötter i de två skånska häraden Färs och Frosta, med direkt koppling till slotten Övedskloster i Sjöbo och Fulltofta i Hörby. En rik och brokig historia som våra inredningsarkitekter inspirerats av i arbetet med Sparbanksstiftelsens lokaler.
Inspirerat av slottets salong
I kontorslokalerna ryms fyra medarbetare och en styrelse på 16 personer. Här finns arbetsrum, styrelserum, ett pentry och en lounge. Ut åkte de bruna heltäckningsmattorna, de mörkbetsade trämaterialen och plastmattor. In flyttade en blågrå färgsättning, inspirerad av Blå salongen på slottet Övedskloster, och nygamla material som ogarvat läder – en blinkning till den gamla slottsmiljöns rustika läderklädslar och hästnäring. Mässing och koppar kontrasterar och utgör varma detaljer i rummen.
”Vi ville skapa en familjär, intim känsla i de nya lokalerna, och lyfta fram stiftelsens spännande historia utan att för den skull göra kontoret till ett museum.”
– Patrik Haglund, arkitekt och tidigare studiochef på Tengbom i Malmö
Foto: Felix Gerlach
Uppdraget hos Sparbanksstiftelsen: att förvalta och modernisera
Patrik Haglund har också en personlig relation till bygden. Han känner därför väl till de slott och gårdar som figurerar i stiftelsens historia.
Foto: Felix Gerlach
– Vi har fått ett stort förtroende från Sparbanksstiftelsen Färs & Frosta: att förvalta något historiskt och samtidigt göra det modernt, representativt och ändamålsenligt. Jag är stolt över resultatet, säger han.
På en höjd intill Munksjöns östra strand ligger Mariedal – en ståtlig grosshandlarvilla från 1850-talet som i dag används som konferensanläggning av Jönköpings universitet. När det var dags att rusta upp lokalerna var ambitionen att skapa en inspirerande miljö för moderna behov, och samtidigt vårda och lyfta fram fastighetens äldre kvaliteter.
En opolerad pärla på historisk mark. Högskolefastigheter i Jönköping var väl medvetna om vad de hade att förvalta vid Munksjön. Mariedal uppfördes på 1800-talet som lantställe åt grosshandlare Westman och hans familj. Fastigheten är attraktiv genom sina anor och sitt läge. Men tiden hade satt sina spår, inte bara genom slitage, utan också genom de gradvisa renoveringarna som skett genom åren och gett byggnaden en lapptäckesartad känsla.
När det nu åter var dags att förnya ville man ta ett helhetsgrepp, och lyfta upp de ursprungliga kvaliteter som fanns i fastigheten. Tengbom fick uppdraget att restaurera och inreda lokalerna för moderna behov. Uppdraget innebar en utmaning, där vi bland annat skulle tillgänglighetsanpassa lokalerna, samtidigt som vi ville återskapa en klassisk stil med äldre material och en enhetlig känsla.
Foto: Patrik Svedberg
Målet? Att ta ett ordentligt formgrepp och med tydliga penseldrag förvandla en rätt trött och sliten inredning till en positiv upplevelse. Vi gjorde många speciallösningar, och fick även improvisera fram lösningar under byggnationen, allt eftersom beställaren upptäckte nya behov.
Modern inredning med estetik som blickar bakåt
Vi beslutade tidigt att fokusera på estetiken från den era då byggnaden hade genomgått sin mest omfattande renovering, kring 1912. Inspiration valde vi att hämta från signaturer som Waldemarsudde och Ellen Key. Rummen färgsattes med mustiga kulörer och tapetserades med brokiga växtmönster. Utifrån vårt färgförslag tog Statens konstråd fram passande konst till lokalerna. I hallen hänger till exempel en impressionistisk oljemålning vars uttryck förstärkts av den mörka färgsättningen.
Foto: Patrik Svedberg
Varje rum fått sin egen karaktär: i den övre salongen råder lugna och svala toner, med textiler i mörkblå och plommon; i köket fick väggarna en terracottakulör och ett diagonalt schackrutigt linoleumgolv.
Specialritade detaljer fulländar intrycket
För att få till den rätta känslan specialritade vi vissa karaktärsmöbler, som exempelvis blomstertrappa, staffli till digitalskärm och ett vitrinskåp med nätfönster. Sedan tillkom även diverse små produkter, när man insåg att bland annat de befintliga ljusstakarna, papperskorgarna, dörrstoppen och dukarna inte alls passade in.
Foto: Patrik Svedberg
Form och funktion för framtiden
Hållbarhet har också funnits med som värdering i arbetet med Mariedal. Utöver att välja naturmaterial och miljömärkta möbler, jobbade vi mycket för att titta på vad som gick att återanvända. Vi prioriterade ombyggnationer av tongivande, publika delar, och bevarade befintliga byggdelar som var i okej skick. Ur hållbarhetssynpunkt är det inte försvarbart att riva ut fungerande apparatur, ventilation, golv och liknande.
Även stilmässigt kan man tala om hållbarhet. Inom högskolesektorn har man inte råd att byta kostym alltför ofta och följa inredningstrender. Därför valde vi produkter som vi tror är både tidlösa och funktionella.
På Mariedal handlade mycket om att förädla det gamla och med ganska små medel skapa stor förändring, både i estetiken och funktionaliteten.
Foto: Patrik Svedberg
Arbetet skedde i nära samarbete med beställaren och byggaktören. Det var en kreativ och spännande process för alla inblandade, berättar inredningsarkitekt Ulrika Tjernström.
– Jönköpings universitet hade höga ambitioner för Mariedal, men var vana vid de standardlösningar som brukar användas i högskolesektorn. Vårt inredningskoncept stack ut från det, men de omfamnade det totalt. Byggaktören i sin tur fick en utmaning i att skapa alla de hantverksmässiga detaljerna som lokalerna krävde.
Tengbom är stolta över att få ha varit del av en förhoppningsvis lång förädlingsprocess. En process som påbörjats i de kvarvarande historiska fastigheter runt den centrala insjön i Jönköping.
Uppdragsgivare:Bland annat Stiftelsen Konserthuset genom Locum
Plats:
Stockholm
Uppdragsår:
1926 -
Stockholms Konserthus, invigt 1926, är en av våra allra mest kända skapelser. Ritade det gjorde Ivar Tengbom själv, en av svensk arkitekturs stora förgrundsgestalter. Under årens lopp har vi återvänt till Konserthuset vid flera tillfällen, för att ta hand om Ivars arv och försäkra att byggnaden får upplevas av många nya generationer besökare.
Den 4 april 1920 blev en arkitekttävling utlyst om Stockholms Konserthus i tidskriften Arkitekten. Vid tiden för utlysningen hade Ivar Tengbom redan fått en särskild inbjudan från Konserthuskommittén, tillsammans med två andra framstående arkitekter – Torben Grut och Erik Lallerstedt.
Foto: Sten Jansin
Ivar gav sig i kast med sitt tävlingsförslag tillsammans med medarbetaren Birger Jonson. Han lyfte senare fram Birgers insats och menade att han allt sedan de första trevande linjerna på tävlingsförslaget hade varit ett ”ovärderligt stöd i arbetets planläggande och genomförande”. Vårt samarbete är avgörande för den arkitektur vi skapar även idag – därför gläds vi extra mycket åt detta. Att det är en tradition som sträcker sig hela vägen tillbaka till Tengboms grundande.
Fotograf: Sten-Åke Stenberg
Det röda hjärtat
Tävlingsförslaget ”Det röda hjärtat” utgick från den antika teatern. Gestaltningen av den stora konsertsalen var en utslagsgivande faktor i tävlingen, och blev enligt Ivar själv kärnan ur vilken hela byggnaden fick växa fram. Ivar föreställde sig salen som en antik innergård, en rofylld festplats där parketten ramas in av läktare med slanka kolonner. Bakom podiet – rummets centralpunkt – såg han ett skenperspektiv som antydde en fortsättning ut mot fantasins grekiska landskap. Ovanför öppnade det vita taket upp sig som en vid himmel, varifrån belysningen skulle ge känslan av evigt, milt solsken.
”Salen vill i sig själv inbjuda till den stämning och ro, ’au-dessus de la mêlé’, som vi jagade människor trängta efter.”
– Ivar Tengbom
Exteriört reste sig en dekorativ kolonnrad som portal mellan det yttre och det inre rummet – en återspegling av den stora salens antika karaktär. I övrigt fördelade Ivar programmet inom ett strängt sammanhållet, kubiskt och odekorerat murblock. Ett tidsenligt grepp som dåvarande intendenten för Nationalmuseum, Erik Wettergren, vid invigningen senare uttryckte som ”den nya arkitekturens kännemärke”. I förslaget gav Ivar också sitt Konserthus en ovanlig, blåtonad fasad.
Foto: Sten Jansin
Beskrivningen som följde med Ivars tävlingsförslag är skrivet för hand och fylld med spännande, retoriska formuleringar. På upprepade ställen pratar han direkt med prisnämnden för att förklara sina tankar. Han verkar ha haft glimten i ögat, vår Ivar – exempelvis i försvarandet av de exteriöra kolonnerna: ”Prisdomaren frågar, kolonner, vad gören I?”. Men kanske framförallt slutraden, som pressen med förtjusning citerade:
”Och nu skarprättare, gör din plikt!”
Stockholms Konserthus – en symbol för samtiden
Trettiofyra förslag inkom till prisnämnden. Första pris blev från början faktiskt tilldelat både till ”Det röda hjärtat” och Erik Lallerstedts förslag ”Vingarna”. Efter en intensiv process och utveckling av det ursprungliga förslaget fick vi till slut projekteringen, och äntligen möjligheten göra verklighet av Ivars vision.
I retrospektiv blev Stockholms Konserthus en syntes av olika strömningar i den svenska arkitekturdebatten från sekelskiftet 1900.
Intresset för stadsbyggnadsfrågor, betydelsen av ett rationellt förhållningssätt till material och konstruktion, och viljan att återigen förena arkitekturen och de fria konsterna spelade alla in i slutresultatet. Som offentlig byggnad blev Stockholms Konserthus en symbol för det svenska samhällets kultursträvande i takt med utvecklingen och den moderna civilisationen.
Foto: K-A LarssonInuti Stockholms Konserthus. Foto: K-A Larsson
Ett hus fyllt med ovärderliga konstskatter
En mycket viktig aspekt av Konserthuset är de många konsthantverk som finns både inuti och utanför byggnaden – inte minst Carl Milles berömda skulptur Orfeusgruppen vid trapporna mot Hötorget, och Isaac Grünewalds fantastiska tak- och väggmålningar i Grünewaldsalen. Läs gärna mer om husets konst på Stockholms Konserthus webbsida.
Nya generationer tar vid
Under årens lopp har vi återvänt till Konserthuset för att ta hand om Ivars arv. För att försäkra oss om att det lever kvar och får bli upplevt av många nya generationer besökare. I början av 1970-talet ledde Ivars son, Anders Tengbom, en stor upprustning och utveckling av huset. Bland annat gjorde vi om väggen bakom podiet, för att så småningom ge plats till en magnifik konserthusorgel. Taket blev också ommålat i en mörk kulör för att ge plats åt ny teknik och akustiska hjälpmedel – och fick nu istället minna om Medelhavets sammetssvarta natt. När Stockholms Konserthus exteriör hade blivit restaurerat fick Stockholmarna ännu en gång bli fascinerade av den djärva blå originalkulören. En kulör som fallit i glömska efter många års nedsmutsning.
Historiska byggnader som Stockholms Konserthus måste löpande ses över, inte minst för att möta förändrade krav på tillgänglighet och för att anpassas med modern teknik och funktionalitet. Under senare år vi bistått med bland annat nya installationer och förbättrad akustik. Vi har också utvecklat en ny repetitionssal, Aulinsalen, med flexibla läktare.
Vårt samarbete med Grand Hôtel i Stockholm sträcker sig nästan 100 år tillbaka i tiden. På 1920-talet ritade Ivar Tengbom om hotellets fasad, lobbyn och festlokalen Vapensalen. 2014 förde vi Ivars arbete med lobbyn vidare in i nästa tidsepok. Och 2020 var det entréns tur att ta klivet in i framtiden.
Bevarad historia – moderna lösningar
Lobbyn är hotellets hjärta och ansiktet utåt. Att bevara och lyfta fram detaljer från hotellets vackra historia var av största vikt både för oss och för Grand Hôtel. Vi ville ge miljön ett samtida uttryck och funktionalitet, och på samma gång möta de höga kraven på antikvariskt bevarande och tillgänglighetsanpassning.
– ”What would Ivar Tengbom do?” blev frågan som genomsyrade projektet.
– Samarbetet med Grand Hôtel är såklart extra roligt eftersom det går hela vägen tillbaka till Ivar Tengboms tid. Vi har jobbat med att hitta tillbaka till känslan i de förändringar som Ivar genomförde på 1920-talet, men samtidigt tillföra nya, moderna lösningar, säger Karin Hagelberg, arkitekt.
Ljus och elegant miljö för alla
Utifrån vårt koncept har lobbyn fått ett ljust och elegant nytt uttryck. Modern funktion och teknik har sömlöst integrerats i den historiska miljön. Ett nytt marmorgolv med stora infällda mattor och också ett dolt ljud- och ljussystem är några av de element som har fört lobbyn in i nästa tidsepok.
Foto: Åke E:son Lindman
De vackra takstuckaturerna är framlyfta på ett nytt sätt, och hotellets antikviteter är effektfullt blandade med modernare detaljer. Anpassningen med nya ramper och räcken gör att lobbyn nu är tillgänglig för alla.
Omsorgsfull uppdatering av hotellrum
Sedan 2010 år har vi också löpande gett nytt liv till en stor del av hotellrummen. Nu senast på plan två, samt även på plan tre i Royalbyggnaden. Många av rummen är utformade för flexibel användning, med till exempel klassiska pardörrar så att rum kan bli kopplade samman med varandra. Vissa av rummen har fått nya franska balkonger för bättre ljusinsläpp och badrum i carraramarmor.
Nya tider – ny entré
Foto: Per Kallstenius arkitektkontor
När det 2020 blev dags för en uppdatering av Grand Hôtels klassiska entré var Ivar indirekt med på ett hörn genom hela processen. Karuselldörren ersattes med två glaspartier som skapar en känsla av rymd, samtidigt som de håller kalla vindar ute. Rummet innanför som tidigare åts upp av snurran har blivit en pampig övergångszon mellan ute och inne. Det yttre skärmtaket har bytts ut och skymmer inte längre utsikten inifrån. Specialritade lyktor och infällda ljusbrunnar tillsammans med guldig metall i entrétaket skapar ett varmt, välkomnande sken. I lobbyn flyttade trappan längre in i rummet – på samma plats som på Ivars tid. Här har också Ivars mönsterdesign på hissarna återanvänts kring den nya handikappshissen och längs räckena.
– Vi ville bygga på det som finns. Med stor respekt för historiken och inkännande metodik har vi inspirerats av befintliga och tidlösa detaljer och miljöer, avslutar Karin Hagelberg.
Mellan 2007 och 2012 hade vi husarkitektuppdraget för Kungliga Operan i Stockholm. Ett ansvarsfullt och mycket inspirerande uppdrag, som innebar att se till att den fantastiska operabyggnaden från 1898 blev utvecklad och omhändertagen på allra bästa sätt.
Kungliga Operan, Sveriges nationalscen för opera och balett, ritades av arkitekten Axel Anderberg och invigdes 1898. Den står på samma plats som Stockholms första stora operahus från 1782 gjorde. Anderberg, som hämtade mycket inspiration från Parisoperan, gav vår nya opera en exteriör i nyrenässansstil medan trapphuset, foajén och salongen fick en nybarock utformning.
Från scenteknik till Guldfoajé
Idag är Kungliga Operan ett statligt byggnadsminne. Operahuset innehåller en komplex blandning av avancerade teknik- och arbetsutrymmen och rikt utsmyckade, representativa miljöer som exempelvis Guldfoajén med sina skimrande stuckaturer, brokader och kristallkronor. På de tolv våningarna ryms tusen rum mängder av olika verksamheter – från källarplanens scenteknik, via verkstäder, övningsrum och dansstudios, restauranger, loger, och hela vägen upp till kostymörernas färgsprakande ateljé strax ovanför salongens tak.
Expertis och långsiktighet
Att vara husarkitekt för något så magiskt som ett historiskt operahus är ett stort ansvar. Som restaureringsarkitekter måste vi vara experter på byggnaden, dess historia, värden och behov. Vårt uppdrag innefattade bland annat arkitektonisk, konstnärlig, antikvarisk och teknisk översyn och kompetens, samt uppföljning av att myndighetskrav följdes. Och självklart också att allt som planerades och genomfördes var i enlighet med förvaltarens och verksamhetens behov.
Foto: Sten Jansin
För att kunna ta hand om operahuset på bästa sätt behöver man upprätta långsiktiga planer för underhåll och restaurering. En av våra viktigaste uppgifter var att ständigt ställa nutidens behov i relation till byggnadsminnets antikvariska krav och kvaliteter.
Samordningsmässigt konststycke
Att vara husarkitekt för Kungliga Operan är på många sätt ett kommunikativt och samordningsmässigt konststycke. Uppdraget kräver således tät kontakt med beställare, förvaltare, hyresgäster, myndigheter, specialister, otaliga konsulter, entreprenörer och hantverkare. Samtidigt var vi många som arbetade intensivt i projektet – en fantastisk erfarenhet som vi sent kommer glömma.
