Integrerad designprocess första steget mot nettonollutsläpp
Om Sverige ska nå klimatmålet nettonollutsläpp till 2045 måste byggsektorn vara drivande. I vår roll som arkitekter kan vi påverka utfallet och hjälpa våra uppdragsgivare att nå sina klimatmål. Våra specialister kan, med hjälp av digitala verktyg och en integrerad designprocess, ge evidensbaserade underlag till såväl arkitekter, kunder och övriga konsulter, konstaterar Zahabia Gandhi, hållbarhetsspecialist och arkitekt.
Vad ser du för potential med en integrerad designprocess för att arbeta med hållbarhetsfrågor i projekt?
– Jag anser att en integrerad designprocess är det första steget mot att uppnå målet om nettonollutsläpp senast 2045. Det är viktigt att redan från början veta hur byggnaden presterar i förhållande till alla olika parametrar. Om man till exempel bedömer dagsljusnivån i inledningen av ett projekt och endast fokuserar på att förbättra det naturliga ljuset i byggnaden, men inte tar hänsyn till effekterna av solvärmevinster, termisk komfort, energianvändning för uppvärmning och kylning eller glasmaterialets inbyggda klimatpåverkan från materialproduktionen. Då skulle man få större fönster, högre solvärmevinster och större energibehov för kylning.
– Ett integrerat tillvägagångssätt gör det möjligt att hitta rätt balans mellan flera faktorer och minimera användningen av primärenergi för tillverkning av byggprodukter samt driftenergi för uppvärmning, kylning och elektricitet och att verkligen förstå byggnadens prestanda under hela dess livscykel. Det gör det möjligt att prioritera de viktigaste behoven och krav samt identifiera de delar av byggnaden som har högst klimatpåverkan.
Vilka är de största hindren för att det här ska bli standardprocessen? Vad är utmaningarna?
– Jag ser två huvudsakliga hinder för att införa en integrerad designprocess. Även om ett integrerat tillvägagångssätt kan göra de senare faserna effektivare och minska byggnadens totala kostnad och miljöpåverkan så krävs större investeringar. I tid och pengar, i de tidiga faserna. Den andra utmaningen är att många arkitekter idag är vana vid att göra saker på ett visst sätt och använda redan beprövade metoder och verktyg. Gamla vanor är svåra att bryta. Det kan därför kännas svårt att övergå till en datadriven eller evidensbaserad metod för design. Men tack vare den snabba teknikutvecklingen har vi nu många digitala verktyg som förenklar data och presenterar den både interaktivt och på ett grafiskt lättillgängligt sätt. Det gör det lättare att bearbeta och filtrera för att fatta bättre beslut.
Hur tror du att vi kommer att arbeta med hållbarhet i uppdrag om fem år?
– Arkitektens roll förändras. Om fem år tror jag att systemtänkande och en integrerad designprocess kommer att vara standard. Jag tror att arkitekturens huvudfokus under de kommande fem åren kommer att vara att arbeta med strategier som bidrar till bättre hälsa och välbefinnande. Att återanvända och utforma anpassningsbara fastigheter och miljöer men också att minska byggnaders miljöpåverkan genom att välja rätt material. Vi kommer också att se högre efterfrågan på både återbrukade och lokala material samt färdigheter.
