Uppdragen handlar i allt större utsträckning om förvaltning och utveckling

Arkitektens roll blir alltmer omfattande och central i den klimatomställning vi befinner oss i. En nyckeldel i omställningen är att vi byter ut linjära affärsmodeller och lösningar till cirkulära, då uppdragen i allt större utsträckning handlar om att förvalta och utveckla, konstaterar Erik Wingquist, kreativ ledare på Tengbom.

Hur kommer klimatomställningen påverka kvaliteten i grundleveransen i arkitekturen?

– Det första jag tänker på är ett diagram från den brittiska utredningen, The Farrel Review,. Den beskriver arkitektrollens förändring genom en serie tårtdiagram. I mitten av 1700-talet, när arkitekter som Ledoux och Boullée verkade, var arkitektrollen väldigt bred och det fanns relativt få personer som utövade vårt yrke. Som arkitekt ansvarade du då för helhetsvisionen och var såväl samhällsplanerare som ingenjör, landskapsarkitekt och konstnär. I dag är det långt många fler roller inblandade i byggd miljö. Men det finns också många fler olika typer av specialiseringar och kompetenser. Att gestalta byggnader är i dag en mindre tårtbit vid sidan av andra kompetenser och ansvarsområden.

Om den här utvecklingen fortsätter kommer vi att ha ännu fler specialiserade roller som ansvarar för ännu smalare tårtbitar, som exempelvis kan handla om frågor kopplade till återbruk och cirkulär ekonomi.

Vad får det här för effekter?

–  När det gäller kvaliteten på det vi bygger finns många exempel på fantastisk byggd miljö, skapade helt utan digitala verktyg och stora team av specialiserade konsulter. Det finns en viss risk att helhetsansvaret för det byggda blir svårare att överblicka, ju fler olika beslutskedjor som vi skapar. Jag tror potentialen är stor om vi som arkitektföretag kan komma in och påverka i tidiga skeden.

Om vi utvecklar nya arbetsmodeller som utgår från ett mer cirkulärt och långsiktigt förhållningssätt kan vi bevaka helheten. När vi bedömer arkitektonisk kvalitet är hållbarhetsfrågor en aspekt. Men den är mer komplex än att bara handla om energiprestanda. Det är inte helt enkelt att utveckla en matris för att mäta kvalitet eftersom det innefattar olika prioriteringar och parallella spår som ibland står i konflikt med varandra. Sociala hållbarhetsfrågor behöver hanteras med andra typer av verktyg och processer.

Sen finns det etiska frågor som vår bransch behöver hantera som kan kopplas till cirkulära ekonomiska modeller. Om vi arbetar aktivt för att undvika rivning kan det ibland leda till nya typer av byggnadsuttryck där gränsen mellan nya och gamla tillägg inte alltid blir läsbara.

Vad behövs för att vi ska fortsätta leverera bra arkitektur som samtidigt är hållbar och cirkulär?

– Våra verktyg är inte statiska. Det sker kontinuerligt en förflyttning som gör det möjligt att ha större kontroll på effekterna av det vi ritar. Det gäller särskilt delar som är mätbara och kopplat till exempelvis väderfenomen. Som sol, vind, värme – eller verktyg för inventering och kartläggning av befintlig miljö. Här behöver vi vara proaktiva och öppna för att arbeta med nya verktyg. Jag tycker det är intressant att tänka på hur liten del byggkostnaden utgör om vi ser till en byggnads livslängd. Och ännu mer om vi tänker på hela verksamhetens kostnad. Om vi exempelvis tittar på vad en skola kostar varje år i drift, underhåll och löner till personal och tänker att livslängden ska vara 100 år. Då utgör byggkostnaden till slut en marginell del. Förhoppningsvis kan detta fokus leda till en ökad långsiktighet och satsning på kvalitet i hela byggsektorn.

Och hur ser du arkitektens roll förändras i den cirkulära ekonomin?

– Vissa fält har utvecklats snabbare än vad vi kanske hade trott. Och det dyker upp olika typer av tjänster som tillgängliggör komplicerade beräkningar och möjligheter att ta fram nya typer av ritningar och analyser. Det kan påverka hur vi producerar handlingar internt men också tillgängliggöra verktyg på ett sätt som gör att vår roll blir lika mycket rådgivande som producerande.