User driven architecture – ett sätt att rädda klimatet

Corona gav klimatet en ”paus”. Hur utnyttjar vi den bäst – och gör fördelarna permanenta? Frågan är komplex, och för att lyckas behöver vi samhällsbyggare influeras av vårdens individanpassade behandlingssätt. Det menar Ivana Kildsgaard, hållbarhets- och kvalitetschef på Tengbom.

Pandemin kan vara vår chans att ställa om – coronakrisen har i själva verket fört med sig minskat klimatavtryck. De positiva effekterna riskerar dock att bli tillfälliga. Hur tar vi vara på detta gyllene tillfälle? Hur ser vi rentav till att förändringarna blir permanenta? Svaret är komplext och berör oss alla; från individnivå till företagsstruktur, kommuner och regering. Tillsammans behöver vi lägga upp nya riktlinjer, lagar och krav som gör det möjligt för omställningen att bli permanent. Här behövs en omstrukturering av alltifrån arbetsmiljölag till försäkringsbolagens funktioner – men det finns saker vi kan ändra på redan idag.

Patient driven research räddar fler liv. Vad händer om vi applicerar samma tänk inom arkitektur och samhällsbyggande?

Generella lösningar har spelat ut sin roll

”One size fits all” är ett koncept som rimmar ganska illa med att vara människa. Inom sjukvården är trenden tydlig; vi går alltmer från att utveckla generella till individuellt anpassade behandlingar. Man pratar om ”personalized therapy” där patients unika tillstånd står i centrum och utgör grunden för att identifiera den mest effektiva behandlingsmetoden. För att få fram fungerande riktade behandlingar inkluderar man patienter i forskningen och framtagandet av nya behandlingsmetoder. Konceptet kallas ”patient driven research”. Även om denna typ av individualiserad vård kan vara kostsam så är resultatet i många fall lösningar som faktiskt räddar liv. Så – vad händer om vi applicerar samma tänk inom arkitektur och samhällsbyggande?

Vi behöver driva en arkitektur som är inlyssnande och preventativ – med andra ord ”user driven”.

”User driven architecture” – receptet för ett hållbart samhälle

Precis som i patientanpassade behandlingar utgår man i användaranpassad arkitektur från varje kunds individuella förutsättningar, behov och krav. Ju mer man anpassar miljöerna efter individens behov, desto säkrare blir man på att de uppfyller de behov och krav som finns – och att lösningen fungerar även på lång sikt. Vi behöver driva en arkitektur som är inlyssnande och preventativ – med andra ord ”user driven architecture”. Ansatsen är inte ny, men tidspress, otydliga krav samt avsaknad av användarengagemang har lett till att branschen ändå tenderar att landa i generella lösningar. Om vi lyssnar ännu mer och dessutom ställer rätt frågor kan vi i många fall undvika anpassningar och ombyggnader – något som i längden har stor inverkan på miljön och klimatet.

Next level-cirkularitet: en omformulering av våra fastigheter

Cirkulära lösningar är ingen nyhet; återbruk är en återkommande fråga även inom arkitektur. Fastigheter behöver vara anpassningsbara; det ska vara lätt att byta ut delar och göra om utan större ingrepp. Våren 2020 ställde dock saker på sin spets. Vi behöver inte bara yteffektivisera och öka utnyttjandegraden av våra lokaler, utan dessutom ifrågasätta om det traditionella kontoret verkligen behövs. Kommer vi fortsätta jobba på distans – och i så fall i vilken utsträckning? Hur kombinerar vi de nya förutsättningarna med den cirkulära ekonomin, och hur prioriterar vi för att uppnå rätt effekt ur klimatsynpunkt? Som arkitekter har vi alltid agerat rådgivare, men rollen blir nu viktigare än någonsin. Hur hjälps vi åt att jobba effektivt, spara resurser och maxa den klimatmässiga paus vi fått till skänks?

Nästa steg: börja hösten med en snabb analys av vårens distansarbete.

Checklista för en hållbar förändring: börja augusti med en tillbakablick

Jag är övertygad om att vi kan skapa en förändring som håller över tid. För att lyckas måste processen vara anpassad till varje företags och individs unika förutsättningar och behov. Vi behöver tänka i alla led och över alla yrkesgränser – varje aktör och individ kan göra stor skillnad. Börja hösten med en snabb analys av vårens distansarbete.

• Vad har fungerat bra, och vad kan bli bättre?
• Vad kan vi behålla och jobba på att förstärka?
• Hur kan vi anpassa det som inte fungerat?
• Vad fungerar absolut inte att sköta hemifrån – när måste vi vara på kontoret?
• Hur kan vi anpassa kontoret efter dessa aktiviteter?
• Hur hjälper vi våra medarbetare att få en bättre arbetsmiljö hemma? Vad klarar vi själva – och när behöver vi ta in experter utifrån?