Globala utmaningar kräver gemensamma initiativ

Städer är huvudrollsinnehavare när det kommer till en globalt hållbar utveckling. Närmare 70 procent av jordens befolkning beräknas bo i städer år 2050, vilket är en utveckling som tidigare i höstas uppmärksammades på FN-konferensen Habitat III. 

I fredags arrangerade därför tankesmedjan Global Utmaning, i samarbete med UN Habitat och ArkDes, konferensen Nordic Urban Ways för ett samtal kring hur vi gör verklighet av FN:s globala mål och den nya agendan i våra nordiska länder.

Konferensen bjuder på ett väl modererat samtal av Johan Hassel, vd på Global Utmaning, som utmanar panelen bestående av politiker, tjänstemän och representanter från näringsliv och civilsamhälle. Vikten av samverkan lyfts fram i New Urban Agenda, som antogs under höstens Habitat III. Och även om samtliga aktörer delar en gemensam vision så visar debatten de motsättningar som råder i steget mellan vision och verklighet.

Framförallt belyser debatten de samhällsutmaningar vi möter i dag: en stigande urbanisering, hotande klimatförändringar, segregation och politiska motsättningar. Våra lokala utmaningar utgörs av globala utmaningar, vilket ställer krav på långsiktiga urbana strategier. Men hur kan vi försäkra oss om att långsiktiga beslut fattas när vi har kortsiktiga politiker? Frågan ställs till Bostads- och digitaliseringsministern Peter Eriksson (MP), som bollar frågan vidare och uppmanar kommunerna att aktivt arbeta med FN:s hållbarhetsmål och New Urban Agenda för att vi ska bli internationella föredömen för en hållbar utveckling.

Fungerar vi som förebilder?

De nordiska länderna betraktas ofta som just förebilder när det talas om levnadsstandard och klimatfrågor. Men även här saknas ett vidvinkelperspektiv. Nya rapporter från WWF visar att Sverige har ett av de största ekologiska fotavtrycken per capita. Vår konsumtion står inte i relation till våra naturtillgångar, och våra konsumtionsbaserade utsläpp slår nu alla rekord. Skulle alla på jorden konsumera så som vi i Sverige gör så skulle vi behöva 4,2 planeter. Om vi ska kunna fungera som internationella förebilder måste vi helt förändra våra beteendemönster och levnadssätt.

– Stadsplanering är ett sätt att stärka medborgarnas perspektiv, säger Christer Larsson, Stadsbyggnadsdirektör i Malmö.

Hans medverkande i panelen tar hållbarhetsdebatten till en ny dimension och tydliggör att begreppet hållbarhet förändrats över tid till att i dag vara mycket mer komplext. Nu räcker det inte med att vi enbart sopsorterar och köper ekologiskt. Vi har inte längre råd att tänka atomistiskt, utan måste bredda våra vyer och agera utifrån ett holistiskt perspektiv.

– Nyckeln ligger i att på en lokal nivå kunna se det stora perspektivet, menar Professor David Simon, Director på Mistra Urban Futures.

Mellan utopi och verklighet

Men i staden dirigeras läget av marknadens taktpinne. Städer utgör regionala motorer för tillväxt, men i ett samhälle där marknadens kortsiktiga perspektiv styr förblir hållbarhetsaspekten underordnad, vilket i sig utgör en paradox då städer står för mer än hälften av alla växtgasutsläpp och den globala energikonsumtionen. Samtidigt visar nya opinionsundersökningar att miljö- och klimatfrågan halkat ner till en åttonde plats vad gäller väljarnas viktigaste politiska frågor, vilket innebär att det civila engagemanget och medvetenheten behöver öka om vi ska kunna möta morgondagens utmaningar.

Framtiden är dock svår att förutspå, och dagens utmaningar är inte nödvändigtvis morgondagens. Det är en fråga som lyfts av Illmar Reepalu, före detta kommunstyrelseordförande i Malmö.

– I samma ögonblick som våra planer antas är de redan utdaterade, menar han.

För att vi ska kunna möta visionen om en stad som är inkluderande, säker, motståndskraftig och hållbar, krävs att vår långsiktiga planering har en inbyggd flexibilitet och elasticitet. Men för att en implementering av de globala målen ska kunna ske på en lokal nivå krävs tydligare politisk styrning och incitament. Det behövs tvärsektoriella och innovativa lösningar som inte bara bygger på långsiktiga mål, utan även på ett långsiktigt ledarskap.

Framtiden är digital

Framförallt krävs en ökad medvetenhet och informationsspridning. De senaste årens globala utveckling har inneburit ett ökat civilt utanförskap och ett glapp mellan människors uppfattning och den empiriska verkligheten. Johanna Frelin, vd på Tengbom, lyfter i den avslutande paneldebatten fram innovativa digitala lösningar som verktyg för en stärkt demokratisk process och ett ökat medborgarengagemang.

För att vårt samhälle ska kunna fungera demokratiskt måste även våra röster utgöras av informerade röster som bygger på evidensbaserad data och kunskap, något som Tengboms nya studio ArchTech & Future fokuserar på. Den stora mängden information och data som i dag finns tillgänglig måste humaniseras, göras transparent och tillgängliggöras för alla – för människan.

Städerna har en nyckelroll

Fredagens konferens summeras i en nordisk deklaration för implementeringen av New Urban Agenda. Men den viktigaste påminnelsen är att vi i vår nordiska bubbla i allra högsta grad är en del av en global värld. För att vi ska kunna ha en hållbar utveckling på en global nivå krävs det att vi fixar våra städer. ”Kampen för hållbar utveckling kommer att vinnas eller förloras i städer,” sa FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon vid öppnandet av Habitat III.

Det krävs ett paradigmskifte i våra samhällen och en omdefiniering av våra städer. I vår roll som arkitekter bär vi på ett sammanlänkande ansvar mellan staden och dess människor. För att vi ska kunna skapa liberala, toleranta och inkluderande samhällen måste vi i vår yrkesroll aktivt delta i debatten och på ett innovativt sätt översätta de globala visionerna till lokala aktioner och konkreta kreationer.

Alma Jacobson