En ny bostadspolitik – men grundat på vilka värderingar?

I veckan kom regeringens förslag på hur man ska öka bostadsbyggandet och lösa den bostadskris som finns i Sverige och som innebär att 700 000 nya bostäder behöver byggas innan 2025. Vi efterfrågar mer fokus på klimat- och hållbarhetsfrågor, samt ifrågasätter vilka värderingar som ska ligga till grund för framtidens bostäder. Låt oss lära av historien.

Efter havererade samtal och alliansens olyckliga avhopp borde man kanske vara tacksam över att det lades fram hela 22 stycken förslag, men innehållet i dessa visar fortfarande att Sveriges folkvalda inte förmått axla ansvaret att hjälpa sina väljare till en så grundläggande livskvalitet som ett bra hem för alla, och samtidigt ta ansvar för en långsiktigt hållbar stadsutveckling för kommande generationer.

Mycket kunskap finns i vår historia, där otaliga utredningar upprepade gånger konstaterat behovet av rationellare produktion med större upprepning och samtidigt skenande byggkostnader. I perioder har man fått fart på byggandet av nya bostäder, vilka dock blivit för dyra för de som verkligen behövt dem. Vi har gått från ”Eländiga bostäder skapa eländig befolkning” (1859) till ”Bostadsfrågan är tvifelsutan ett kompliceradt problem” (1912). På 1940-talet konstaterade man att marknaden inte kunde finansiera långsiktiga och goda bostäder åt alla, det vill säga de med liten plånbok. Staten tog så över finansieringsansvaret, vilket de i princip behöll till krisen på 90-talet. Om vi tar med oss erfarenheterna från historien och samtidigt förmår att blicka framåt, mot den värld vi kommer att stå i om 10, 30 eller 50 år blir det tydligt att bostadspolitiken idag kräver helt nya tag.

Vi tror inte att den framtida världen mäktar med att låta marknaden bygga med regelverk, om än tillfälligt, som sätts ur spel i syfte att främst minska byggkostnader. Det som kommer lida mest av konsekvenserna är långsiktiga kvaliteter som goda gestaltade livsmiljöer, samt funktionella, anpassningsbara och framtidsanpassade bostäder med hållbara material och med klimatneutrala lösningar. Bostäder som, och detta är det mest allvarliga, ändå kommer att vara för dyra för de som idag står inför den verkliga bostadskrisen. Nämligen de runt 15 procent som utan betydande inkomst eller kapital står utanför bostadsmarknaden; unga, nyanlända, stora barnfamiljer, ensamstående, sjuka och låginkomsttagare. Förenklade regelverk kommer inte att påverka dessa människors möjlighet att får råd med permanent tak över huvudet.

Det vi vill se nu är att politiken tar nya tag och tar ansvar för finansieringsfrågan avseende långsiktigt socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbara bostäder. För alla. Samtidigt uppmanar vi till att på riktigt se över hur man ökar rörligheten på bostadsmarknaden och skapar förutsättningar för att bättre nyttja det befintliga beståndet. Att ta bort det övre uppskovsbeloppet gynnar troligen mer de som sitter på stora och dyra innerstadslägenheter och storstadsnära villor, samtidigt som uppskovsräntan gör uppskovet i sig väldigt dyrbart. En mer flexibel bostadsmarknad i stort och ett frigörande av mindre eller billigare bostäder borde i stället drivas på av en sänkt reavinstbeskattning.

I våra utredningar kan vi se att upp mot 150 000 bostäder torde kunna skapas i miljonprogrammets områden genom förtätning, påbyggnad av befintliga bostadsfastigheter och ombyggnad av outnyttjade komplementytor inom dessa. De bostäderna blir både billigare och i vissa fall snabbare att bygga då de inryms i eller nära befintlig struktur. Samtligt ger man dessa områden ett välbehövligt tillskott på fler lägenhetsstorlekar, andra upplåtelseformer samt skapar arbetstillfällen och underlag för samhällsservice och handel. Något som inte bara gynnar bostadsbristen utan också bidrar till integration och ökad sysselsättning – två andra stora samhällsutmaningar idag. Vi efterfrågar särskilt förslag som på allvar möter utmaningar genom att ta vara på möjligheterna till synergier i miljonprogrammets bostadsbestånd.

Slutligen ber vi våra folkvalda att ta klimat- och hållbarhetsfrågorna på större allvar än vad som syns i de 22 punkter man nu presenterar. Ska vi bygga 700 000 nya bostäder måste dessa vara klimatsmartare än vi någonsin byggt tidigare. Vi måste se längre än låg energiförbrukning och miljöklassning av byggnader. Framtidens energi är grön och förnyelsebar. Framtidens fönster håller ute kyla och solvärme utan att göra avkall på dagsljus. Därmed blir det andra aspekter som påverkar vårt koldioxidavtryck, liksom möjligheten att lämna över planeten till kommande generationer. Det vi istället måste börja prata om är materialflöden, tillverkning, transporter och livslängd för de material vi bygger med. Om själva mängden inbyggt material och dess miljöpåverkan under byggnadens hela livscykel, likaväl som den livsstil våra bostäder inrymmer.

Så låt oss åtminstone lära av historien att vi behöver börja prata om värderingar. Vad är viktiga värderingar för samhället idag och för kommande generationers samhälle? Vilka värderingar och vilka behov ska ligga till grund för hur vi gestaltar, finansierar, styr och driver fram framtidens hållbara samhälle?

Cecilia Holmström
Strategisk rådgivare, Arkitekt SAR/MSA

Cecilia Holmström är strategisk rådgivare inom bostads- och hållbarhetsfrågor på Tengbom. Hon är en flitig och välanlitad föreläsare och workshopledare inom bostadsfrågor, hållbar stadsutveckling, framtidens målgrupp och livsstil, värderingar och teknikutveckling. Hon har mångårig erfarenhet av stadsutvecklings- och bostadsuppdrag samt av miljonprogrammens utmaningar och möjligheter. Cecilia har också under flera år varit engagerad i forskningsuppdrag som ex HSB Living lab samt arkitekturens påverkan på materialflöden inom E2B2.

Texten publicerades ursprungligen av Fastighetsnytt den 27 juni 2016.